time for a change.
catching up.
I know it's been a while, but these past weeks have been very hectic and I have trying to keep up with everything. I've impressed myself by managing to take some days and just lie on the couch, doing nothing, but still I feel stressed. I believe it's some sort of mental stress where I miss RCN so badly and it feels like nothing is ever gonna be as good as those two years, that hinders me from relaxing and enjoying being home. It sounds harsh, but I have noticed that it takes some time before I start appreciate being home more than I miss being away from Norway. Don't get me wrong, I love coming home to my wonderful and amazing friends and family, but I just have to have some time to adjust.
This Saturday I had a graduation celebration at my parent's house with old friends of our family, relatives (read grandma), the girls, the boys and my parents. It really reminded me of how lovely they are and how they are the reason to why I love coming home. They always make me feel included and a part of them, even though we've been away from each other and are not a part of each other's daily life anymore, but wow, they make me feel home.
After a nice dinner we went out clubing and the evening with half a ketchup bottle on Anna's floor next to Karin laughing her ass of and me looking at them hysterically laughing at them both. Man, we had a good time.
Today I've been trying to clean up my room which has been a dump since I got back. I going in slow motion though so it takes me forever. In an hour I'm gonna work for a few hours with some team building activities for a company. I love my job, but especially the staff I work with so I'm really looking forward to it.
That's all for now.
dedication of love to finland house and room 103.
Tonight we had our last house meeting in Finland House. Usually I have a hard time handling too cheesy people and often it easily gets very superficial when people are expressing their feelings about stuff similar to what we talked about tonight, but in this case, that's gonna be me saying those words.
Two years have passed since I moved from my own apartment into a corner, sharing one bathroom with four toher girls. This year, I have truly loved spending time in Finland House and in my room. There has been tough times, but I have always felt supported by my room mates - sometimes through silent support and respect and other times through that extra push we all need sometimes. I have gotten to know four amazing girls and seen sides of them that I didn't expect to see when we first became room mates. I believe that we all have grown a lot this year, all in different ways and through different experiences, but the one thing that we all have in common is our room. Like Marianne, my Norwegian room mate, said before "It really feels like we are a family". I couldn't have said it better myself.
Living together tests ones limits once in a while and when I reflect upon it, I realize that I love it. Living with people who care about you and who you care about is a blessing. It's an experience that is irreplaceable. Puuuh, I'm getting all emotional here, but it just sucks so badly having to leave them.
I'm gonna sitting by my desk and studying when I all of a sudden hear Lois singing with her head phones on and then Nanda joins in (also with head phones on), but with a completely different song and I'm just smiling by myself until we reach the breaking point where it becomes unbearable. I'm gonna miss Marianne entering the room with a confused facial expression and telling us all about something new she has discovered or with a questions similar to "who is the most normal in your family?". I'm gonna miss Melody getting upset about something, usually politics or the Singaporean school system, and pacing back and forth in the room, sitting down, standing up and continuing pacing.
There's only one doubt... My award for the "Biggest, sexiest Momma!". Haha, I don't know how to react, but I guess I'm grateful.
LOVE <3
birthday celebration.
As tradition says, when a Swede's having a birthday, we dance and sing "Ja må han leva", so that's what we did yesterday. After that, we played uuuuultimate frisbee, which was fun as usual. Later in the evening we had the last party with both first and second years... It's sad when you think about it, but it was so much fun and this morning by body was sore from dancing. Haha, yepp, I'm in good shape. The evening ended in the nicest way, sitting on the boat house pier and talking for hours. I'm really gonna miss this place.
back to english.
Sooo... I know I've been going back and forth with the language of this blog but after some critique from my dear room mates (who I honestly didn't think read this blog haha) I will do my best to continue writing in English.
Today I've been catching up with a lot of have-to-do-but-don't-want-to stuff, such as sending back clothes, answering e-mails, filled in papers, etc. Although it's really boring stuff, it's been extremely nice to do something else than studying. I know I'm not gonna think like this for a long time, but at the moment I love having "boring" days and not as eventful days as I usually do. But again, this feeling is not gonna last for long.
Since I've had a lot of time to think today, I have realized that living in Flekke makes you completely excluded from social networking (except from Facebook) such as Twitter, Instagram, Viddy, etc. A part of me misses being updated and keeping up with society (haha, okay I might be exaggerating slightly, but it's half true), but it's also very nice to not constantly being pumped with info about what everyone's doing every minute of their day. It's almost rediculous how much we know about each other without even talking or texting one another, but the worst part is the need we have created to always stay updated. I'm still deciding whether I think it's healthy or not.
Now I'm gonna make a brownie for our Swedish birthday boy, Ibrahim!
krutgubben.
Haha, underbar video.
Det gamla paret är jag och min framtida man när vi har gått i pension och är ute och röjer.
utmattad, och alla dess synonymer.
Ungefär såhär känner jag mig just nu.
Jag haft två exams idag, svenska och Environmental Systems & Societies (ESS). Båda gick bra, så jag är nöjd.
I morgon har jag det andra och sista examet i ESS, vilket jag måste förbereda mig lite för i kväll, men jag är helt utmattad. Slut. Utpumpad. Sliten. Det börjar märkas att man har intensivpluggat i över två veckor nu för hjärnan och kroppen blir aldrig pigg, oavsett hur mycket jag vilar eller sover. Dagarna de senaste veckorna har i princip varit likadana då jag vaknat vid 7, ätit frukost, pluggat, lunch, pluggat, middag, pluggat och sen somnat.
Snart är det över. Jag har skrivit 11 exams och har 4 kvar, sen tar jag studenten.
med ett leende på läpparna.
Och vad hände med sista stycket i förra inlägget? Äsch, jag tar alla problem på en och samma dag så kanske det är över i morgon. Jag tackar gudarna för att jag är på bra humör idag för annars hade jag nog legat och gråtit en skvätt just nu. Dock har jag upptäckte en helt ny värld; podcasts! Med risk för att vara sist på denna glob med att upptäcka denna underbara teknologi, så ville jag dela med mig av min upptäckt. Genom dessa podcasts har jag bl a hittat en sjukt bra låt som fick mig att flina hela vägen till frukosten i morse. Nu riskerar jag att blotta min långsamhet inom musikbranchen igen, men det är det värt.
(hoppas att användaren inte är rysk)
problemens dag.
Haha idag är inte min dag, fyfan.
Igår skulle jag äntligen boka mina biljetter till Kanada och hittade till slut en fungerade tur. Jag fyller i allting och än så länge går det smärtfritt. När det står att min betalning kontrolleras kommer det helt plötsligt upp "ERROR". Jaha tänker jag och börjar om hela processen. Nästa gång jag ska betala så står det att jag inte har tillräckligt med pengar, vilket jag såklart visste att jag hade. Jag kollar min bank och ser att samma summa som flygbiljetten kostade har blivit dragen. Jaha tänker jag och blir lite lätt irriterad eftersom jag inte har fått någon bekräftelse, biljetter, kvitto, osv. Jag rycker på axlarna och tänker att jag kollar om jag har fått något i morgon (det var typ midnatt ändå så lite sent att göra något åt saken). Kvällen fortsätter i god anda med nudlar och mysigt sällskap.
I morse kollar jag mailen och har fortfarande inte fått något. Då ringer jag till min bank och de är supertrevliga, men kan inte göra något. Då ringer jag till Air Canada och får först prata med en trevlig dansk men får ett nytt nummer till en inkompetent indisk britt på deras kontor i London. Efter att jag har förklarat situationen tre gånger med långa konstpauser, ber han mig stava till Stockholm och Vancouver. Herrejisses tänker jag då, men gör det snällt ändå.
Efter att han försökt få rätt datum, tid, flight, osv. säger han att han inte kan hitta min bokning. Då föreslår jag ödmjukt för honom att mitt namn kanske kan hjälpa, och det höll han med om. Dock hjälpte inte det särskillt mycket ändå och jag gav upp, säger tack och lägger på.
Några samtal senare ger jag upp igen och inser att de inte kan hjälpa och att i bästa fall har mina pengar blivit frusna och ska föras tillbaka in på mitt konto om en vecka. Varför kan det inte bara få smidigt?!?!?! Ibland?
Sen har ju inte bloggen funkat heller så jag mailade kundservice och frågade, och fick svar på en millisekund (wow!), men jag skrattade gott när jag läste en av deras möjliga anledningar till att den slutade funka:
"Bloggen kan sluta fungera om (bla, bla, bla)... Likaså länkar till t.ex ryska sidor eller andra."
Haha, men jo, ryska sidor har man ju blivit lärd en barnsben att dom ska man akta sig för.
Sen har mina tröjor som jag nyligen beställde hem krypt sisådär hundra storlekar så dom måste jag skicka tillbaka också. Juste, sen har min hårddisk blivit stulen. Juste, sen har jag två exams i morgon som jag kanske borde försöka koncentrera mig på.
äpplen och choklad.
Varför blir chokladen så mycket godare när man biter direkt ifrån chokladkakan istället för att bryta den i bitar? I motsats är det alltid godare att ett äpple om det är skuret i bitar istället för att ta en tugga från själva äpplet. Detta är dagens fundering då det verkar vara fullständigt omöjligt att koncentrera på något längre än två sekunder.
Min "secret friend" gjorde mig glad genom att skriva den här rara lappen tillsammans med chokladkakan på mitt skrivbord igår.
intressanta människor.
Efter att ineffektivt ha pluggat hela dagen igår, avslutades den på bästa sätt med flera timmar av prat med en nära vän. Att bara sitta och prata med någon man tycker om och trivs med kan vara en av mina favoritsysslor. Ni vet när man får frågan "så, vad tycker du om att göra?" eller "vad har du för intressen?", då skulle jag kunna svara att jag tycker om att prata med intressanta människor. Nu menar jag inte att prata i förbifarten eller att sitta och snacka skit om andra människor, men att ha ett samtal där man får ut något av det. T ex var mänskligt beteende ett av alla kvällens teman.
Det gör mig lycklig att ha människor runt omkring mig som man kan ha sådana samtal med. Något som gav mig en micro-lycka för att sen övergå i en suck var det jag såg utanför mitt fönster i morse. SNÖ?!
Really? Come on... not in May. Moder natur, vad hände med solen och sommarvärmen?
yesterday.
Efter ett antal exams under några få dagar (två matte och ett geografi exam på två dagar för mig) kände vi alla att det var dags för att göra någonting annat än att plugga, så vi gick till poolen.
valborg.
I förrgår firade vi valborg (och hade mösspåtagning) med alla svenska andraåringar plus några förstaåringar. Med fint väder, gott att dricka och en mysig brasa så var oddsen för kvällen goda. Det blev en sjukt nice kväll och vi stannade långt in på småtimmarna. Igår vad dock inte lika rolig. Fyfan vad vi alla mådde dåligt, är man ur form kanske? Jag skulle intensivplugga, men det gick sådär och istället låg jag utslagen på gräsmattan och njöt av solen. Jag somnade även kl. 21 efter att ha blivit hånad av mina rummisar för att jag pratade så långsam och tänkte i samma takt.
Efter 11 timmars sömn var jag fit for fight igen och satte igång med matte kl. 8 i morse. Fram tills för en timme sen har jag pluggat ovanligt effektivt, men sen blev jag helt slut i huvudet och började titta på en massa gamla bilder och lyssna på bra musik. JAG VILL HEM! Hem till alla mina fina vänner och hem till sommarlov, och jag vill vara full och lycklig på ett dansgolv.
Nu ska jag duscha, äta middag och sen fortsätta öva inför i morgon. Jag blev klar med Human Rights i måndags och det gick över förväntan så det känns bra. Nu är det matte som gäller i morgon och på fredag, då jag även har geografi. Önska mig lycka till!
inspirerande.
Förra året fick vi tre elever som har fallit offer för landminor i deras hemländer. Tesfa, från Etiopien, bor i rummet bredvid mig och förlorade ett ben och en arm när han och hans vänner spelade fotboll med ett runt föremål, som senare visade sig vara en landmina. Tingting, från Kina, som har förlorat ett ben men som inte är särskilt öppen med det. Sen har vi Edwin som den här videon handlar om. Han är cool på alla sätt. T ex så cyklade han precis förbi mitt fönster på en vanlig cykel. Han är även väldigt duktig på konst och att spela fotboll, trots att han tappar balansen titt och tätt, men det skrattar han bara åt och ropar att det var väl en bra fint.
Kan man bli annat än imponerad?
russbus.
Dagens utförda RUSS-knutar:
16. Wear a lifejacket for an entire day, 08-24.
(pågående)
Folk utnyttjar att jag är stor, orange och knuffvänlig. Jag bryr mig inte. Det är mycket bekvämt för det är varmt och man kan luta huvudet på kragen när man är trött. Så det så.
22. Kidnap a desk from a classroom during a lesson while wearing a bandito mask.
Med James Bond Anthem i bakgrunden rusade vi in på förstaåringarnas geografilektion med svarta nylonstrumpbyxor på huvudet och stal ett bord. De såg förvånade ut och vi kände oss mäktiga.
