haka.


Jag lovade ju att ni skulle få se krigsdansen vi gjorde i vår 2nd year show.
Here it is, haha.

Sweet 90's.

Wow, sweet 90's. Den här låten påminner mig om lågstadiet, vilket kan ha varit min coolaste (tro det eller ej Daniel) tid i livet. Jag och en grupp mimade och dansade till den här låten på småstjärnorna i skolan, dock hade var det ju modem som gällde och pappa hade skrämt upp mig så att jag trodde datorn skulle ätas upp av virus så fort jag rörde vid den, så därför hade vi den rätta koreografin, men det var tufft ändå.
Magtröjor och säckiga byxor, två toffsar på huvudet och det absolut bästa: tatueringen/armbandet på den blonda tjejens överarm, kan det bli mer 90-tal?

word.


minnesstund.

Idag är det fredag och jag är trött men jag har lovat mig själv att plugga fram till middagen så att jag kan flamsa runt i kväll. Jag har fastnat i det stadiet då jag vet att det är tusen saker som ska göras, men jag kan inte komma igång med något. Jag har redan suttit här en timme och inte gjort något vettigt, irriterande...
Igår hade vi en minnesstund för den som hände i Oslo och på Utöya den 22 juli. De norska eleverna hade gjort väldigt fint med ljus och rosor i en av de större lokalerna vi har och sen var det några som sjöng och några håll kortare tal. Det var otroligt vackert, men väldigt känslosamt. En tjej som bor i mitt hus skulle ha varit på Utöya den helgen men blev sjuk och kunde inte åka och en annan tjej förlorade sin bästa vän. Det var fruktansvärt att se dem och alla här har på olika sätt blivit påverkade av det som hände, så det kändes skönt att sitta där tillsammans och tänka.
Idag har alla varit väldigt trötta, men jag har bara haft två lektioner idag så det var väldigt skönt. Min andra lektion var development studies och Daniel, vår lärare, pratade om hur viktigt det är att vi som har fått chansen att gå på den här skolan, betalar tillbaka och lever upp till de förväntningar folk har på oss. Hela UWC rörelsen är baserad på bidragsgivare som bl a svenska, danska och norska regeringen och därför är det ännu viktigare att vi bevisar för dom att deras pengar gör nytta. Daniels idé var att vi ska starta projekt, t ex en eco-village i Ghana (där han är ifrån) och även fast jag inte är jättesugen på att jobba för en eco-village i Ghana så tänkte jag på det han sa. Daniel är en väldigt speciell människa och han kan få vem som helst motiverad. Just nu önskar jag att dygnet hade 30 timmar så att jag skulle kunna ha lite tid över till att få ner mina drömmar i ett projekt.
Men det bästa sättet för att hitta tid är att vara effektiv så nu ska jag ta mig i kragen och skriva på min human rights uppsats.

yeeeah.

I onsdag fick jag ett glädjande besked från university office om att förra helgens intervjuer hade gått väldigt bra och att jag tydligen har ganska mycket bättre predicted grades (som vi söker till universitet med) än jag trodde, så på lördag ska jag på intervju för Brown University. Allt som handlar om universitet känns overkligt, men det här känns ännu mer overkligt. En liten egoboost skulle man lugnt kunna säga.

Förutom att Brown kommer hit i helgen så ska vi ha 2nd year show i morgon kväll och som den teaterapa jag är, hm, så ska jag mest titta på alla andra talanger. Jag ska dock vara med på en Haka (en Nya Zeeländsk krigsdans), får lägga upp en video sen för jag kan inte riktigt förklara hur det kommer vara men det lär bli roligt för vi tjejer ska battla med ett killgäng. Sen är avslutningen en dans till "One Tribe - Black Eyed Peas" av två grymma tjejer och sen studsar jag in på slutet - ville ha ett solo, men de vägrade och jag förstår förstås inte varför. Knäckebröddansen är ett självklart inslag i denna show och de övade igår, haha det här kan sluta i mer nakenchock än vad som är meningen. Sen blir det en del skakande av stora, afrikanska rumpor och flirtande från asiatiska vackra tjejer.

Nu lyser solen i Flekke så jag måste nog gå ut ett tag.


.

"R.I.P. the 2,976 American people that lost their lives on 9/11. R.I.P. the 48,644 Afghan and 1,690,903 Iraqi people that paid the ultimate price for a crime they did not commit & the hundreds of thousands of Palestinians who experience this everyday..."

- Mohamed Amine Belarbi, en av de mest inspirerande eleverna på den här skolan.

maraca-ca-ca-ca.

This boy is there to get ya, and mami is latina
We run the world togeher
Tonight we gonna oh oh
Dale bonita ... going loco
Keep moving on the dancefloor
Tonight we gonna oh oh

Maraca - Mohombi

Jag har lyssnat på den här låten på repeat i några dagar och jag kan inte sluta dansa när jag hör den - sittandes, ståendes eller dansandes omrking. Den gör mig så jävla taggad och glad!
I morse ringde alarmet kl. 6.30 och jag gick upp för att plugga SAT. Det är så himla svårt och irriterande, men jag gör en section av matte eller engelska varje morgon och det tar typ 30-40 minuter. Det tröttsamma är att tidsbegränsningen för varje section är 25 min, vilket är väldigt ont om tid, och som om det inte vore nog så ligger mitt snitt på typ 50% rätt... Nu har jag 18 dagar kvar att plugga och det är dags att jag börjar förbättra mig, men för oss som inte har engelska som förstaspråk vem fan vet vad "sagacious" eller "diminutive" betyder? Inte jag i alla fall, än.

Förutom det har jag pluggat till alla mina ämnen och haft house meeting där jag skällde på alla små grisar i vårt hus som aldrig kan städa efter sig. Jag har också fått smeknamnet "big moma" i huset efter att Niktita från Ryssland gjorde ett collage på mig i A3 format och postat det överallt. Det sitter ett i vårt gemensamma rum i huset och där har något skrivit "big moma is watchin´you", haha vad ska jag säga? Han är den mest rastlösa människa jag någonsin träffat, men han är skön.

Nu ska jag gå tillbaka från labbet till mitt rum och plugga spanska inför vårt prov i morgon och sen ska jag sooooooova!

Godnatt världen.


lalalaaa.

Jag blir lika förvånad varje gång jag ser att någon fortfarande läser denna blogg, som konstigt nog aldrig har toppat "mest aktiva" listorna. Egentligen är jag jättetrött, men jag ligger och lyssnar på lite up-tempo-fjortis-låtar och ler lite för mig själv. Jag tycker själv att jag är töntig som lyssnar på det, men vem bryr sig? Jag blir glad av det. Från att jag kom tillbaka hit för några veckor sen har jag bara insett mer och mer att det här är en mycket speciell plats. Människor här är så kärleksfulla och bryr sig verkligen genuint om varandra. Är någon sjuk - då är det självklart att man tar med sig te och umgås, ser någon ledsen ut går man till dennes rum och pratar, har det hänt något roligt firar vi tillsammans, osv. Självklart finns det undantag, men den generella stämingen på skolan är så bra som det låter och det här ytliga att säga att man bryr sig, men man orkar inte riktigt visa det, finns inte. Ibland kan det vara jobbigt att alla bryr sig för att man helst bara vill vara i fred, men oftast är det en trygghet.

För att skriva om något helt annat så kom University of Florida och Macalester College hit igår och gick på lektioner, hade en presentation och i morgon börjar deras intervjuer. Jag har min med Florida i morgon tillsammans med Andris från Lettland och sen på söndag har jag med Mac tillsammans med Samuel från Venezuela och Prince från Swaziland. Jag är lite nervös, men mest nyfiken på hur det kommer att vara. Jag har fortfarande inte fattat att Kunal är i Minneapolis och än mindre fattat att jag håller på att söka dit jag själv. Tokigt.

Senaste tiden har jag haft känslan av att ingenting kommer att gå bra, mina betyg är för dåliga eller att jag inte kommer hinna med allt som ska göras. Efter lite livskunskap med Daniel och pepp-talk från mina favvismänniskor så känns det som att jag kan klara allt jag vill. Kanske är det up-tempo-fjortis-låtarna, jag vet inte men det spelar inte så stor roll. När Daniel, min geografilärare, som är stor som ett hus och svart som natten skriker i klassrummet "watch out, she's on fiiiiireeeeee" för att jag svarade på några frågor, då kan man inte låta bli att le haha.

 

Förra årets development studies klass.

it's happening now.

(det här skrev jag igår, men så slutade internet att funka)
Efter ett lååååångt samtal med Kunal igår som aldrig tog slut för att ingen ville lägga på resulterade i väldig trötthet idag, men det var det värt för nästa gång jag hör hans röst är på söndag... I morse 10.15 lyfte hans plan till Chicago för att därifrån sen ta nästa plan till Minneapolis och Macalester College. Jag är så nyfiken på hur allting kommer vara där borta samtidigt som jag vill åka och hämta hit honom här och nu, men jag är så glad för hans skull så jag låter honom vara kvar ett litet tag i alla fall. Det är "bara" 65 dagar tills jag ska pussa ihjäl honom och jag är inte orolig för jag vet att tiden kommer att gå fort. Nästa helg kommer just Macalester College och även University of Florida till RCN för att hålla en presentation och intervjua vissa av oss, jag laddar redan!

Idag hittade jag en lapp i min mail box där det stod att jag hade fått ett paket och jag blev nyfiken som ett litet barn. Paketet var bäst! Kunal hade skickat min (hans) favorit mys-tröja dränkt i hans parfym, så ni kan ju gissa vad jag sitter och myser i nu? Fast den får mig att sakna honom ännu lite mer...

Jag ska inte ljuga och säga att jag inte alls är så besatt av honom som det låter, för det är jag nog, och jag har tänkt på honom mest hela dagen och inte kunnat fokusera alls, men vafan, jag har i alla fall fixat med lite jobbiga universitetspapper. Nu ska jag plugga SAT och sen sova.

Gooooood naaaaaatt.

 


RSS 2.0