krig.
Nu ska jag om en halvtimme åka på ToK boattrip (Theory of Knowledge) och vi ska filosofera i 18 timmar. En del av mig tycker att det ska bli skönt att bara komma bort och få tänka ett tag, en annan del av mig fasar för att jag kommer frysa ihjäl. Jag har redan frusit i flera dagar! Men jag är i alla fall lite mer positiv idag än jag var igår, moahaha.
Annars har jag insett att det är en hel del som ska hinnas med innan vi åker hem, men ah, jag får väl börja lösa det när jag kommer hem i morgon. Nu, på med alla kläder jag äger och gummistövlar. Mysigt.
Rummet.
Mitt hörn.
Mysigt va? Jag längtar sååå mycket tills jag får vara hemma i ett rent hus, utan fyra andra i rummet.
lösenord.
saknad.
Jag sitter i labbet och försöker skriva på min labbrapport, men det går väldigt trögt. Jag sitter vid ett fönster och ser ut över fjorden som är grå och ser iskall ut, samtidigt som vinden aldrig verkar tröttna. Jag har iTunes på shuffle för att jag inte vill lyssna på en massa musik som jag förknippar med den här platsen och alla andraåringar, men självklart kommer låten "Any Other World - Mika" som ett gäng andraåringar dansade modern dans till på graduation ceremony... Jag saknar dom så otroligt mycket. Det är några få personer som verkligen ligger mig varmt om hjärtat, men det är också så många som förgyllde dagen men som jag aldrig trodde skulle ha haft så stort inverkan på mig.
Ibland tänker jag på hur mycket det är jag vill göra i livet och så många platser jag vill uppleva, men jag inser bara mer och mer att jag kommer att få offra saker också. Att komma hit till RCN kommer jag aldrig att ångra, men fyfan vad jobbigt det är ibland. Mina vänner från Kunskapsgymnasiet var vackrare än någonsin igår på deras bal och jag hade så gärna velat vara en del utav det. Om några veckor kommer nästan alla mina vänner ta på sig sin studentmössa och sjunga tillsammans och livets lyckliga dagar, och jag kommer att stå bredvid. Jag vet att jag har fått tusen andra ovärdeliga upplevelser och vänner genom att vara här, men just nu känns det bara jobbigt.
Just nu vill jag bara att tiden ska vridas tillbaka till förra sommaren eller till tiden innan exams (låter knäppt jag vet) men då var mina fina vänner fortfarande här, jag kände motivation och det var sol.
Hela skolan för årets yearbook.
Foto: Matthew Enger
foooooootboll.
Direkt efter att vi kom tillbaka med båten tog jag en dusch och andades i två minuter innan jag gick och hämtade Samuel och sen mötte upp Per för att gå till en av lärarnas hus och titta på Champions League Finalen. Jag hade klätt mig i rött för Man. Uniteds skulle (läs Kunals skull), men fick lida hela vägen hem med hån från de andra som höll på Barcelona.
Tillbaka på campus var jag trött och kände inte för att göra så mycket, men det slutade med att jag hängde med Helene och åt vitlöksbröd, nice! Idag måste jag skriva på labrapporten, kanske skriva klart min world lit. uppsats och sen träna. Egentligen vill jag bara ligga och mysa i min säng, för det är regn här idag också.
svanoy.
Annars hade jag leirskule idag (när det kommer norska barn som vi har aktiviteter för) och jag har ju snorkling som vanligt, vilket allt som oftast är roligt. Men idag hade vi en kille med Aspergers och som spranf runt i sin egen värld, en tjock kille som sjönk och inte fattade vad jag sa och sen en tjej som var väldigt dyster och inte ville försöka sig på något. Alla dessa barn var i min grupp, men som tur var så hjälpte Stella mig. Sen när vi skulle klä på oss efter att ha hängt i bastun ett tag så insåg vi att barnen hade fått med sig Stella kläder, haha. Stackars Stella, men Hero och jag såg det som ett tillfälle att skratta åt saken. + att de hade tagit mina strumpor, som egentligen var Kunals och därmed ett par stora manssockor.
Efter att ha suttit i två timmar med en kille från Argentina och missat min efterlängtade skypedejt med Nicoline, som pratar way more än han borde, för att lösa mitt problem med att Skype inte funkade, så insåg vi att det var väldigt många som hade problem med Skype. Till slut fik jag låna Heros dator så att jag kunde prata med min älskling och det känns fortfarande lika konstigt att prata på skype istället för att gå till hans rum, men det är väl bara att vänja sig.
Nu ska jag sova för jag ska upp tidigt i morgon.
IFK Norrköping är med ända till Flekke.
flummis.
Med för några timmar av sömn var jag väldigt trött i morse och stängde av mitt alarm i sömnen, men som tur är har jag en snäll rummis, Marie, som väckte mig 7.55 för vi båda hade försovit oss. Matteprov på det och nu Human Rights där vi disskuterar World Systems Theory och Liberalism (och skriver blogginlägg, hehe)
11 dagar kvar tills jag äntligen är hemma!
Jag och Mende på graduation.
deppigt.
Igår var hemsk, idag är det bara jättedåligt så i morgon kommer det förhoppningsvis bara att vara en dålig dag. Jag pratade precis med Lovisa och vi båda var överens om att det nog alltid kommer vara så att man inser hur bra någonting är efter att det är borta. Det var flera personen som jag upptäckte var underbara människor nu på slutet och jag kom till den punkten då jag insåg det, men inte hann umgås tillräckligt med dom. I guess that's life.
På ett sätt känner jag inte för att göra någonting, men samtidigt vill jag inte spendera sista tiden här med att deppa över de som har lämnat istället för att umgås med dom som faktiskt är kvar. Därför ska jag nu gå och mysa med Alma och Stella, och sen innan middagen ska jag skypa med min älskling. Det är nästan töntigt hur mycket jag saknar honom. 
deppis nr. 1
p.s alla ser ut som kineser idag.
24th of May.
Allt känns bara så konstigt... Igårkväll gick jag, Kunal, Oda, Mohamed och Andreas tillsammans hem ifrån deras party och allt kändes så himla bra. De fyra är alla underbara människor, och jag vet bara inte hur det här stället ska bli detsamma utan dom.
Just nu vill jag bara härifrån och bara vara ifred.
Jag och mina två favoritkillar.
panncakes.
tiden börjar rinna ut.
Jag lever, tro det eller ej. Det har bara varit så sjukt mycket att göra senaste tiden så jag har inte riktigt hittat tiden och lusten att sätta mig ner och skriva. Veckorna sen sist har bestått av plugg, plugg och plugg inför exams och sen hade vi våra exams och därefter har jag bara försökt landa och hitta andan igen. Jag vet att vi inte har sommarlov än, men det känns som det eftersom vi inte pluggar inför våra exams längre. Men det är fortfarande en massa uppsatser som ska skrivas och labrapporter som ska göras, men jag tänker inte plugga förrän andraåringarna har åkt på tisdagkväll. Tills dess vill jag bara umgås med dem, speciellt Kunal, och få vila lite. Igår fick jag tillbaka min pojkvän från IB och det är underbart. För första gången sen månader tillbaka, och framför allt senaste 1 ½ månaden, har det inte varit en dag, inte ens en kväll eller eftermiddag som han inte har pluggat.
Annars är det mycket blandade känslor just nu. Senaste månaden, kanske mer, har jag haft väldigt mycket hemlängtan och önskar att jag var hemma nu! Samtidigt vill jag inte att andraåringarna ska åka och jag vill inte lämna alla här. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna... Och att jag börjat titta mer seriöst på universitet och college inför nästa år. Gaaaah, det är spännande men lite läskigt också för det finns oändligt många valmöjligheter.
Just nu är min plan att njuta av sista tiden här och börja förbereda inför nästa år. Sen är min plan att komma hem och ha världens underbaraste sommar med mina kära.
Okej, det ösregnar nu och har gjort det senaste dagarna, men när vi alla pluggade som galningar inför exams då var det såhär ärligt ute. Jag och Stella-plutt.
