Senaste tiden, eller sen ganska länge tillbaka, har min koncentrationsförmåga försvunnit totalt. Efter att ha läst 5 rader ur en text eller gjort research i 10 minuter så börjar jag att tänka på annat. Fruktansvärt irriterande och även väldigt frustrerande. I morgon ska jag vi ha en debatt in min geografiklass om migration och jag har fått uppgiften att argumentera om hur migration påverkar våra samhällen på ett negativt sätt. Det är intressant att bli tvingad till att tänka i andra banor än ens egan åsikter, men det kan vara väldigt svårt också har jag upptcäkt. Jag kommer låta som en liten Sverigedemokrat i morgon med mina rasistiska argument. Jag inser att min bild på världen och migration är alldeles för idealistiskt och positiv för att det här ska gå bra.
För att komma tillbaka till mina koncentrationssvårigheter så har jag nu redan spenderat 3 timmar på detta och fått fram... inte mycket vettigt. Jag vill bara gå och lägga mig. MEN nu ska jag göra det här snabbt och effektivt så att kan börja läsa "Utrensning" av Sofi Oksanen som vi analyserar i svenskan.
Vad hände? Jag som hade bestämt mig för att hålla bloggen uppdaterad... Men jag måste erkänna att det har varit fruktansvärt mycket att göra sen jag kom tillbaka, mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Idag blev jag helt klar med Theory of Knowledge, en kurs som avslutades förra terminen men som jag nu äntligen är klar med. Jag skickade in min uppsats där jag analyserade styrkor och svagheter med att använda "faith" i olika områden av kunskap. Haha så jävla töntigt det låter när jag försöker översätta det till svenska, men ah, det är vad det är. Sen idag gjorde jag min presentation där jag analyserade hur vi använder våra sinnen för att göra bedömingar och i vilke utsträckning det är pålitligt. Känns underbart och vilken lättnad det var när jag fick tummen upp av vår lärare och sen klappade han mig på axeln och sa att nu kan jag slappna av. Weeeeiii! Trodde han ja...
Nu har jag skickat iväg delar av min ansökan till Simon Fraser University i Vancouver, Kanada. Dock sitter jag här med den jobbigaste delen kvar. Att skriva en uppsats som ska få dom att trilla av stolen, för så jävla bra ska den vara. Det känns både skönt och läskigt att verkligen ha ett mål med vart jag vill, för samtidigt som det är bekvämt att veta vad man vill så är det läskigt för att nu kan jag bli besviken om jag inte kommer in. Det jag ska skriva på är i alla fall ett citat av C.S (Buzz) Holling, en av grundarna av konceptet med ekologisk ekonomi (?), "Resilience was the first concept that shaped my understanding of change". Hm, kugghjulen sätts sakta men säkert igång och jag hinner ställa mig frågan: hur i hela friden ska detta gå? ett antal gånger. Men nu kör vi.
Juste. Jag missade sista stegen på trappan i morse påväg till första lektionen och stukade foten också.
Nätter då går och lägger sig på lämplig tid, alltså inte för sent som de allra flesta kvällar, och därmed ser fram emot att vakna utvilad och pigg nästa morgon och så kan man inte sova! Man ligger och snurrar, vänder på sig säkert femtio gånger och försöker tänka på saker man brukar somna av men tankarna bara flyger iväg. Exakt så var det igår kväll. Inte blev det bättre av att två bussar med elever kom under natten vid två och fyra så folk skrek och skrattade högt i korridoren, men jag blev inte irriterad för det är en så fin känsla att komma tillbaka hit.
Trots sömnbrist och lite tröttare ögon än vanligt har det varit en skön dag. Skola, StuStaff möte med elevrådet och vissa lärare, plugg, träning, möte med huset där jag hade arrangerat lite lekar som alla glatt hängde med på och sen två timmars analysering av dikter som vi ska ha prov på i helgen i svenskan. När klockan började närma sig elva så började jag, Alma och Stella sakta spåra ur, vilket inte är helt ovanligt när det gäller oss. Tre fnissiga tjejer som skrattar tills tårarna rinner.
Nyss när jag kom tillbaka till rummet möter jag min andraåring från Norge som gick här förra året och sen kommer en till norsk andraåring. Alltid trevligt att se gamla ansikten, även om det inte var några jag hängde med. Vi stod och fascinerade oss över min spikmatta ett tag och sen bestämde jag mig för att sova. Det är alltså det jag tänker göra nu, så god natt min kära!
Jag har kommit in i en period då jag lyssnar på musik hela tiden och om jag inte kan göra det så längtar jag tills nästa gång jag får möjlighet till det. Som förut när jag först efter en eftermiddag med plugg, häng med mina rummisar och några fler gick till middagen för att sen gå till poolen och därefter umgås med fler vänner. NU är första tillfället på flera timmar som jag har tid att ta på mig mina hörlurar och försvinna in i musikens värld.
Det har varit en väldigt skön dag dock så jag ska inte klaga och i morgon börjar skolan! Det ska bli skönt med lite rutiner igen och få slut på kursen som alla mina co-years avslutade förra terminen... Nu ska jag lägga mig på spikmattan som jag tog med mig och sen sova gott.
Efter 13 timmars sömn vaknade jag i mitt kära hörn, i min säng, i mina favvislakan och med min karta på väggen. Jag är fortfarande lycklig som ett litet barn. Jag förstår inte riktigt varför det känns bättre att komma tillbaka nu än det gjort tidigare, men kanske för att jag vet att det är sista gången jag kommer tillbaka till RCN igen.
Som om jag inte var lycklig nog hade min rummis Melody från Singapore kommit under natten så hennes ansikte var det första jag mötte i morse när jag klev ur sängen. Sen gick vi tillsammans till brunch och träffade fler efterlängtade människor.
Nu ska jag skriva klart min uppsats om "human trafficking and sporting events" och jag känner mig tom lite sugen att sätta igång. Ciao.
Juste. Ett gäng elever som inte hade möjlighet att åka hem över vinterlovet åkte med ett skolprogram till en UWC skola i Maastricht, Nederländerna. Innan de åkte stannade de några nätter efter att alla andra elever lämnat skolan och då fick min fina vän Mende från Bhutan låna min säng och när jag kom tillbaka låg det här på mitt skrivbord.
I askarna ligger typiskt nederländskt smörgåspålägg, hagel, som liknar godis.
Efter 26 timmar på buss, tåg och väntehallar kom jag och Alma äntligen fram till skolan. Jag hade tänkt att använda de sju timmarna från Norrköping till Oslo på skolarbete, men sen upptäckte jag att det var samma tåg som Alma åkte med från Katrineholm och hela vägen, så det blev ingenting gjort. Men vad gör det? Vi hade roligt och överlevde den långa tågresan mellan Oslo och Bergen, som sägs vara otroligt vacker men eftersom det var ett nattåg fick vi inte uppleva det... Vi väntade två timmar på Oslos centralstation och där fanns extremt många alkoholister/ uteliggare/ drogmissbrukare och det kryllade av vakter, sorgligt. Vi såg t ex en man sälja gräs till två unga tjejer bakom biljettautomaterna. Det kändes nästan lite löjligt att se med tanke på hur många vakter som gick omkring överallt, men det såg ut att vara vardagsmat för dom.
Väl framme på RCN i eftermiddags kom det en våg av lycka över mig och det kändes så himla bra att vara tillbaka. Idag är det exakt fem veckor sen jag åkte därifrån och det kändes verkligen på tiden att komma tillbaka. Den här platsen är verkligen speciell och framför allt alla underbara människor här. När vi satt och åt middag förut kom en minibuss med elever och hela matsalen blev ett enda stor kaos av människor som skrattade, skrek och kramades. Även om det inte var någon som står mig särskillt nära så smittar allas lycka och leenden, och när någon av mina bättre vänner kom så blev jag lika lyrisk som alla andra. Jag önskar att jag kunde beskriva känslan i ord, men det kan jag inte.
Något som jag fullkomligen älskar är att köpa böcker. Jag tycker mycket om att läsa också, men att köpa en bok är något speciellt. Jag blir alltid så inspirerad och kanske är det känslan av lite intellektuell stimulans som gör att det känns så mycket bättre än att ladda ner en film (ja, jag har inte köpt en film på år och det har inte ni heller, det är bara att erkänna). Att gå in på Adlibris och söka efter böcker som jag har läst om eller böcker som helt enkelt fångat mitt intresse och sen klicka hem några stycken är... härligt. Jag önskar bara att jag hade mer tid att läsa alla böcker jag köpt, men tyvärr känns det allt för ofta som att jag borde läsa något som har med skolan att göra.
Jag är dock läst några böcker nu på lovet och den ena heter 9 år som undercoveragent av Peter Rätz som handlar om sveriges mest framgångsrika infiltratör och sen en helt annan bok som är mer känd, Elsas värld av Sofi Fahrman. Två väldigt olika böcker och den sista smörjer väl inte riktigt den intellektuella känslan jag skrev om nyss, men den är kort och gott en härligt skön bok.
En bok som jag vill läsa, mestadels för dess underbara titel men också för att jag verkligen gillar Alex Schulman. Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Jag kan läsa titeln om och om igen och den är bara så otroligt fin. Hans förra bok Skynda att älska där han skriver om när hans pappa gick bort är en bok jag tyckte mycket om så jag har höga förhoppningar.
Nu är det snart packat och klart inför i morgon då jag (äntligen) åker tillbaka till Flekke. Sen jag började på RCN har mitt behov av att ha nya saker, kläder och även värdet av dom minskat drastiskt, trodde jag ja... Det kändes så skönt att för en stund att tro sig veta att det materialistiska inte spelar någon roll, men oj så fel jag hade. Jag inser motvilligt hur materialistisk jag ändå är och det visar sig framför allt när jag ska packa - ALLT är viktigt och ALLT är sånt jag inte kan leva utan.
Jag har funderat på det där och är övertygad om att man påverkas extremt mycket av sin miljö. Jag är ett bevis på det. Känns tryggt att vara så lättpåverkad.
Vaknar upp, för sent idag igen, sätter på datorn och möts att detta:
För det första, vad är det för något?! Rymdmonster? För det andra, kan datorn byta bakgrundsbild bara sådär, helt själv?
När chocken lagt sig bokade jag min och Linas biljett till SUMMERBURST 2012 i Stockholm!!! Wiiihuuu, så jävla nice! Här är ett litet smakprov från förra året.
Jag och mamma tittar på "Sommaren med Göran" och mammas omdöme av filmen låter ungefär såhär: "Nämen gud, så de gör! Hihi, men vad pinsam han är. Fniss. Nämen, vad är det här för film? Åh, hihi, vad de är töntiga." Haha herregud mamma lilla, det är okej att tycka töntiga saker är roliga, även om hon är lite för proper för att erkänna det. Jag tycker däremot att det är en av de bättre svenska komedifilmer och jag erkänner till fullo att jag tycker den är väldigt rolig. Jag brukar ha lite svårt för svensk humor, men den här är det klass på. Däremot undrar jag om det bara var jag som blev förvånad över att David Hellenius har en vältränad kropp? Jag trodde han var lite lönnfet, men icke sa nicke.
Annars har jag äntligen skrivit klart och skickat in mina ansökningar till fem college i USA och det känns väldigt skönt att kunna sluta tänka på dom. Nu är det bara att vänta och hålla tummarna. Waaah, det är både läskigt och spännande på samma gång.
Än så länge har jag haft rätt i frågan om min självdisciplin. Jag har nu sett ytterliggare 2 ½ avsnitt av Schulman show, som mestadels är skitsnack men väldigt underhållande. Denna slags nöjes TV är egentligen helt onödig för det innehåller ingenting vettigt, men det är det som är så bra, annars har jag aldrig tid att titta på sånt här och därför njuter jag av att sitta och slösa min tid på det här, samtidigt som jag sorterar på datorn och känner mig produktiv.
Jag har samma känsla av ångest gentemot skolarbete som jag hade när jag och Stella klev av tåget i Helsingborg igår bakfulla, massor med packning och möter det här:
Dagens plan som jag gjorde igår innehöll att jag skulle vakna vid 8, äta frukost och sen sätta mig och plugga. Ja, jag har sagt det hela lovet, men det är nog bland det svåraste som finns när man är ledig att ta sig samman och plugga. Jag har flera gånger tagit fram böcker, öppnat worddokument och sagt till mig själv - skriv! Men det som skrivs blir allt annat än bra och det finns inget flyt så då har jag slagit ihop böckerna, stängt dokumenten och sagt till mig själv - jag gör det i morgon.
Nu är jag där igen. Jag kom inte ur sängen, segat hela förmiddagen och jag har fastnat framför Schulman show och känner att jag skulle kunna sitta här hela dagen och sticka klart min halsduk. Tyvärr, eller egentligen är det väl bra, kan jag inte skjuta på alla arbeten längre för på fredag bär det av tillbaka till RCN och Flekke. Jag vill ta igen allt jag har missat och ligga i fas med alla ämnen och ha en chans att njuta av sista terminen.
Jag ska titta klart på ett påbörjat avsnitt med Timbuktu som gäst och sen ska jag sätta mig vid mammas skrivbord och fokusera på min uppsats. Haha, jag skrattar för att jag tror helt ärligt inte att jag kommer få något gjort idag heller.
Dunderfrukosten som ska få mina fingrar att skapa magi.
