Jag vaknade nyss av att jag mådde illa och tänkte direkt, vinterkräksjukan. Men NEJ, det är min kära granne som försöker ta död på mig när hon står och hänger ut genom fönster och röker så all rök dras in till mig. Tack!
    Nästa tanke är att jag ha en riktigt skön morgon och lägga mig i badet med min DN. Men NEJ, de håller på att installera fjärrvärme (?) och därmed är varmvattnet avstängt under dagen, haha det kommer att vara en väldigt fräsch Ebba som går till skolan sen. Eller så får det bli en panikdusch i kallvatten. Jag skulle rösta på nummer två om jag vore er, endast för er egen skull.
    I övrigt är dagen helt som vanligt, mycket plugg eftersom jag har nationella prov redovisningar direkt efter lovet. Med andra ord vill jag ha allt klart innan jag slutar i morgon förmiddag så att jag kan ha påsklov sen. Det är bara att bita ihop och gilla läget som jag brukar säga! 


                   

Jag kanske kommer att få träffa min bästa vän som är hemma pga hon är jättesjuk den stackaren... Jag tycker synd om henne eftersom hon åker till Gran Canaria på lördag, men innerst inne är jag glad att hon är hemma. Jag saknar henne så jävla mycket!

Efter en riktig helvetesdag kommer jag hem och fortsätter ha en helvetesdag, sen öppnar jag min loggbok och hittar små snälla, omtänksamma och fina kommentarer hemligt nedskrivna av en vän.
 
You've just made my day!

Idag är jag fruktansvärt trött och tung i hela kroppen. Det är en sån där dag som man helst vill ligga raklång i sängen och stirra i taket tillsammans med en bra spotifylista och bara fundera/sova. Men nej, jag har varit i skolan hela dagen och trotsat mig själv genom att få en hel del gjort. Dock är det en del kvar innan jag äntligen får lägga mig raklång i sängen och försvinna in i drömmarnas land.
    En sån här dag funderar jag alltid väldigt mycket. Jag funderar på allt man någonsin skulle kunna fundera över, men mestadels brukar det vara saker jag vill göra istället för att vara här. Saker som tid och pengar är sånt jag funderar över en annan dag då det finns lite mer energi, för det mina kära vänner har jag inte till övers idag. Däremot kom jag fram till:

- Någon gång ska jag ta en enkelbiljett till en öde ö i Karibien och det enda jag ska ta med mig är en massa bra böcker och min iPod, fulladdad med bra musik. Sen ska jag åka hem när jag bröjar känna tristess och saknar att ha fullbokade dagar.
- När jag kommer hem från den resan ska jag flytta till New York/Sydney/Hong Kong/Paris eller någon annan storstad och jobba samt leva livet 24 timmar om dygnet.
- Jag ska besöka koncentrationslägren i Auschwitz-Birkenau och fundera över hur det kunde gå så illa och varför människor gör så mot varandra. Påväg hem från Polen ska jag komma på en fantastisk plan om hur jag ska kunna rädda världen från sånt här.
- Handlöst ska jag hoppa ur ett flygplan, endast iklädd en fallskräm.
- Jag ska köpa mig en lägenhet högt upp i bergen och åka skidor + snowboard hela dagarna, självklart kommer det vara strålande sol dagligen där jag befinner mig.

    Och så väldigt mycket mer, men ni får endast ett litet smakprov på vad som pågår i mitt huvud under mina energilösa dagar. 


                          
                  
                                                             Hong Kong 2007


    Nu ska jag försöka ta mig ner på jorden igen och ta fram matteboken samtidigt som jag tänker att jag kommer ha enormt stor nytta av matte b i framtiden.

CIAO

Ännu en söndag, ännu lite ångest inför veckan.
    Dagen har bestått av morgongos med Cecilia, löparrunda, "Sune sommar/jul" klipp och lite "Hundra höjdare" med Anton och nu blir det kvällsmys med Evelina! 
    Det känns som att alla veckor mest flyter ihop och bara susar förbi, det är påsklov nästa vecka (!), var tog veckorna vägen? Det var ju nyss sportlov och jag var i Italien och mådde som en prinsessa. Jag vill göra något oväntat, något impulsivt. Kanske en weekend till någon häftig stad och leva livet i fyra dagar? Vart jag än vänder mig pratas det om Rom och jag blir bara mer och mer sugen. Så fort jag får svar från UWC om stipendiumet så bestämmer jag mig om det är dags att planera in någon resa eller inte. Jag har också fått ett väldigt oväntat sug efter festivaler till i sommar! Putte i Parken är nästan helt bokat och klart för min del, men även Peace & Love lockar...
    Men som sagt, just nu är det oväntade saker som står högst på önskelistan. Jag ska bara klura ut något riktigt bra! Kanske en sista minuten till Alperna, så att jag får användning av min nya kärlek, snowboarden.

Det var helt okej, nej, det var så jävla bra!

Lördagsmorgon och jag njuter av att inte vara bakis, tyvärr är jag väldigt trött och allmänt sliten, men man kan ju inte slippa allt på en gång menar jag. Igår kväll var jag hos Linus och roade mig med ett gäng sköna lirare som alla (nästan) till slut spårade ur och började slå varandra på "skoj", hade sönder linus lampa men de hade nog en väldigt bra kväll! Jag, Anton och Matilda satt mer och funderade på varför, vilket vi inte ändå inte kom fram till någon bra svar på.
    Just nu går mina funderingar mellan att äta frukost tillsammans med min kära vän DN eller att helt enkelt ligga kvar i sängen och titta på några mysiga avsnitt av One Tree Hill. Förresten, jag har ett tredje alternativ också; att gå ut och ta en långpromenad och sen gör det föregående. Det sista alternativet är bäst enligt mig, men inte jättelockande. Men man ska väl inte alltid göra roliga saker utan lite nyttiga också... Eller varför ska man göra det egentligen? Det där har jag funderat på och varför ska man hela tiden göra saker man borde och inte det man vill? Jag får helt enkelt fundera på det och meddela er om jag någonsin skulle komma på ett svar på den frågan! Fram tills att jag har en riktigt bra svar så kommer jag nog ligga kvar i sängen och kanske läsa en liten stund i "En oväntad semester" av Marian Keyes. Efter 183 sidor tror jag inte att jag rekommenderar den, den är ganska seg faktiskt. Och nu är vi här igen, varför läser jag den då? Därför att jag känner att jag måste, den kanske blir bra till slut? Alla måste få en andra chans som en vän brukar säga.

Varför kan jag inte få texten i större storlek?

Nu är jag här som så många gånger förr, men vem vet? Kanske stannar jag lite längre den här gången? Jag vet inte om jag tror på det där själv, men det kan ju vara värt ett försök haha. Jag känner trots allt något slags sug efter att skriva om allt och ingenting, livsviktiga funderingar och totalt onödigt nonsens.
   Majoriteten av oss har nog någon gång startat en blogg, men jag tror också att majoriteten av oss också har lagt av inom en kortare tid. Har jag fel? Annars kan jag stå för ett antal avslut av bloggar, äntligen någonting jag faktiskt kan avsluta! Samtal och mycket annat är jag fruktansvärt dålig på att avsluta, men inte bloggar.
    Redan nu svamlar jag, men det känns bra ändå!

Det finns inte ens chans att det här kan sluta bra..