väääntan.
Väntan, väntan och åter väntan. Resan från Twin Cities till Bergen gick bra, förutom att det är lite klaustrofobiskt att sitta på ett trångt plan i 9 timmar. Jag satt i mitten mellan ett farmer par på 60 år (gifta i 40) som flög för första gången i sina liv för att åka på jordbruksresa och en stooor kvinna från Texas som insisterade på att agera mamma åt mig. Ni vet, fixar till min filt lite extra så att jag inte ska frysa, fråga om jag mår bra en gång i timmen och försäkra sig som att jag inte kände mig obekväm. Min reskompisar var mest roliga, framför allt nu i efterhand, men det var däremot inte lika roligt att jag hade ryck i min vänstra axel hela resan. Sådär irriterande när muskeln får små kramper hela tiden, som man kan få i ögonlocket. Amsterdam gick smärtfritt och jag fördrev tiden med att sova sittandes och titta på Desperate Housewives. Jag somnade som en stock och snarkade i kör med min snark-kollega bredvid mig, lite pinsamt, men jag var för trött för att bry mig när den tredje personen på vår rad log åt oss och sa med en mjuk stämma "vad fint ni snarkade ihop". Jag och gubben tittade lite skeptiskt på varandra och nickade i samförstånd.
Nu sitter jag på Donken i centrala Bergen och väntar på färjan som kommer om en timme. Stella skulle ha gjort mig sällskap sista biten till skolan, men hennes flyg fick nödlanda pga dimma så hon får stanna natten i Bergen, stackarn. Jag ser inte fram emot att släpa min tunga väska de 3 km från där bussen stannar till skolan, framför allt inte eftersom jag inte har en enda reflex och för att vägen är som en bergochdalbana. Ska jag be någon komma och möta mig kanske, vi får se hur lat och feg jag känner mig sen.
Jag saknar honom redan.
en ny dag i U S and A.
Psykologilektionen igår var väldigt intressant och vi pratade om multiculturalism och biculturalism och om vilka fördelar/ nackdelar det kan skapa. Jag satt där med tusen saker jag ville säga, men kände att det var läge att hålla en låg profil så jag väntade tills vi satt i mindre grupper och diskuterade för då kunde jag inte vara tyst längre.
På eftermiddagen skulle Kunal jobba på ett grupparbete med en annan kille så jag bestämde mig för att ta en löprunda i området. Macalester ligger i ett väldigt fint område så jag sprang runt och tittade på en massa fina hus och sen kom jag fram till Mississippi River och bortom floden kunde man se de högsta skyskraporna i Minneapolis downtown, waaaah det kändes så jävla bra. Sen påväg tillbaka ville jag ta en ny gata, men det var inte det klokaste jag har gjort för det var mörkt och jag hade inte helt koll på vart jag sprang. Till slut kom jag i alla fall tillbaka till skolan, trött som bara den eftersom min runda blev lite längre än vad jag hade tänkt mig.
Efter en låååång dusch gick jag och mötte min man och vi gick till en pizzeria i närheten där vi åt tills vi båda mådde fruktansvärt illa. Om ni tittar på bilden nedanför förstår ni säkert varför + att vi åt vitlöksbröd innan det också... Tjockisar. Dock åt vi inte allt utan tog med typ halva hem till Kohei, Kunals rummis. För att avsluta dagen gick vi en lång promenad till Wallmart som är liknande Coop med allt möjligt så att jag kunde handla en massa tråkiga måste-saker, och lite annat såklart hoho. Väl tillbaka somnade vi båda på golvet efter att ha legat och tittat på the Big Bang Theory.
Nu måste jag springa och möta Kunal så att vi kan äta lunch.
U S and A
(varför kan jag inte göra några mellanrum mellan styckena?!?!?!)
Väl på plats i Twin Cities så har vi som sagt gått runt campus, spelat fotboll med Kunals hobbylag, besökt Mall of America, varit på NHL match mellan Minnesota Wild och St Louis Blues, gått på muppig elektroclub, besökt en spanskalektion och en geografilektion, ätit massor med onyttig mat och njutit av solen.
Mall of America - världens andra största köpcenter och USAs största. Det har förfan ett antal bergochdalbanor och andra åkattraktioner där inne, helt sjukt. Det är otroligt stort, men men tyvärr är inte amerikanarna kända för bra klädstil så jag blev lite besviken på klädutbudet, men sen i sista sekund hittade vi Forever 21 så mitth hopp lever kvar, för vi måste åka tillbaka för att hinna gå igenom hela centret. Senare på kvällen skulle vi gå på ishockeymatch och vi blev sena iväg från MOA så vi tänkte vara smarta och ta en genväg från där vi hoppade av första bussen och sen tillbaka till Mac, men det slutade med 45 minuters power walk och vi blev omkörda av bussen vi skulle åkt med, toppen.
Ishockeymatchen var min första ishockeymatch någonsin, lite pinsamt - jag vet, men det var grymt roligt och definitivt något jag vill göra om. Publiken var dock väldigt mycket lugnare än jag hade förväntat mig, det var nästan helt tysta förutom när någon gjorde mål. Matchen slutade 2-1 till M. Wild så det var lycka bland de allra flesta fans. Därefter gick vi (jag, Kunal, Kunals rummis Kohei och deras granne Luiza) fram och tillbaka genom St Paul för att hitta en restaurang, men när vi väl hittade den var det stängt så vi hamnade på en pub och åt fries. Bara för att åldersgränsen på alkohol är 21 här så känner man sig som ett litet barn igen, jag som precis hade börjat känna mig lite vuxen... Efter att ha suttit där ett tag så gick vi till First Avenue, som är en av få klubbar med åldergränsen 18 (dock får man två feta, svarta kryss på båda händerna när man inte är 21) och där folk var höga som hus och musiken var fruktansvärt dålig elektromusik utan någon igenkännerlig melodi. Ganska snart tröttnade vi och åkte tillbaka för ha yoghurtparty på golvet och sen somna gott.
Idag har jag som sagt gått med på Kunals spanskalektion och Riccardos (min andraåringar på RCN från Italien) geografilektion om urban studies. Båda var bra och jag var framförallt nöjd med geografin, eftersom det är det jag vill plugga i framtiden. I morgon ska jag gå med på en political science lektion och sen en psykologi lektion med fokus på invandrare, tufft.
Nu ska vi packa ihop och gå tillbaka och titta på film.
CIAO
inresetillstånd, que?
USA, Minnesota, St Paul - Minneapolis, Shish. Exakt där befinner jag mig just nu. Jag och Kunal sitter på en palestinsk restaurang/café och pluggar och äter falafel. Det här är en av de saker jag saknar absolut mest med att vara bosatt på en plats mitt i ingenstans, att kunna sitta på ett café och plugga eller bara umgås med vänner. Min tid här har varit toppen än så länge och jag har fått se hela campus och delar av the Twin Cities som Minneapolis och St Paul kallas. Det går ca 2000 elever på Macalester College så det är inte jättestort, men väldigt lagom ändå. Det är en härlig plats för när man går runt på campus känns det avlägset och , men så fort man går utanför skolans murar så är det livligt stadsliv.
Dock var det inte helt problemfritt att ta sig hit pga något så skrattretande som en idiotisk miss med inresetillstånd. Tiden innan jag åkte var så himla stressig och jag började tänka på alla praktiska saker kring resan kvällen innan jag åkte och vi båda hade helt missat att jag var tvungen att ansöka om inresetillstånd. Såååå, när klockan var 4 i fredags morse och jag skulle checka in mitt bagage på Bergens flygplats så frågar kvinnan i disken snällt och jag har ett inresetillstånd och jag står där med ett fint "inresetillstånd? ehm, ja juste..." i pannan. I panik ansökte jag om ett på internet och kvinnan sa att allt var lugnt och jag frågade tom extra om det skulle bli några problem i Amsterdam, men närå det skulle vara lugnt. Asbra, så jag satte mig på flyget och somnade på direkten.
Nästa problem kom såklart i Amsterdam. Jag skulle hämta ut ett nytt boardingpass när jag får beskedet att min ansökan inte har blivit godkänd än och att det kan ta upp till 72 timmar. Som tur var så var den här personalen väldigt, väldigt hjälpsam och bokade in mig på senare flyg och gjorde allt för att hjälpa mig. Efter en timmes försök med nya ansökningar och uppdateringar så gick det äntligen igenom och jag sprang som en galning till min gate och väl där var det ny security och massa tönterier bara för USA ska vara så fruktansvärt nojiga. Flyget till Minneapolis tog 9 timmar och det är aldrig roligt att flyga, men det gick bra. Allt detta för ett dumt misstag, men det var värt all svett och tårar.
En glad Kunal efter att ha fått Pågens kanelgifflar.
nu smäller det.
Nu sitter jag tillsammans med de här galningarna, Alma och Meta, på Bergens flygplats och väntar på mitt flyg till Amsterdam som går 6.30. Vi åkte från skolan 17.30 och var i Bergen några timmar senare och där var vår plan att äta på en etiopisk restaurang men efter att ha insett att sista bussen till flygplatsen gick några timmar senare så blev det en banan på 7-eleven istället, inte riktigt lika spännande. Vi har spenderat natten i fåtöljer här på flygplatsen och nu sa vi precis hejdå till Alma som åker till Köpenhamn för att fira sin födelsedag.
Jag längtar helt galet mycket tills jag är framme om mindre än 17 timmar, det känns nästan lite overkligt.
plugg och ABBA.
Länge sen nu, men det har varit fruktansvärt stressigt senaste tiden, men i morgon kväll sitter jag på färjan till Bergen för att kl. 6.30 på fredag morgon lyfta mot Amsterdam och sen vidare till Minneapolis. Det känns overkligt att jag ska åka för det har hela tiden varit så långt borta, men nu är det dags. Häromdagen överraskade Kunal mig med biljetter till en NHL match mellan Minnesota Wilds och St. Louis Blues, jag är sjukt taggad! Annars finns det inte så mycket planer mer än att jag ska gå på några lektioner för geografi och international relations. Det ska bli helt underbart att komma bort härifrån lite och framför allt få träffa min man igen.
Förut att plugga, plugga och plugga senaste tiden så har jag uppträtt som ABBA på European Day som vi hade i lördags. Jag, Alma, Oliver och Ibrahim drog på oss våra vackra kostymer och sjöng och dansade. Det lät, ehm, illa, men vi hade i alla fall väldigt roligt. Här har ni har ni det, svart på vitt. (vi kommer på slutet)
