I onsdag fick jag ett glädjande besked från university office om att förra helgens intervjuer hade gått väldigt bra och att jag tydligen har ganska mycket bättre predicted grades (som vi söker till universitet med) än jag trodde, så på lördag ska jag på intervju för Brown University. Allt som handlar om universitet känns overkligt, men det här känns ännu mer overkligt. En liten egoboost skulle man lugnt kunna säga.

Förutom att Brown kommer hit i helgen så ska vi ha 2nd year show i morgon kväll och som den teaterapa jag är, hm, så ska jag mest titta på alla andra talanger. Jag ska dock vara med på en Haka (en Nya Zeeländsk krigsdans), får lägga upp en video sen för jag kan inte riktigt förklara hur det kommer vara men det lär bli roligt för vi tjejer ska battla med ett killgäng. Sen är avslutningen en dans till "One Tribe - Black Eyed Peas" av två grymma tjejer och sen studsar jag in på slutet - ville ha ett solo, men de vägrade och jag förstår förstås inte varför. Knäckebröddansen är ett självklart inslag i denna show och de övade igår, haha det här kan sluta i mer nakenchock än vad som är meningen. Sen blir det en del skakande av stora, afrikanska rumpor och flirtande från asiatiska vackra tjejer.

Nu lyser solen i Flekke så jag måste nog gå ut ett tag.

This boy is there to get ya, and mami is latina
We run the world togeher
Tonight we gonna oh oh
Dale bonita ... going loco
Keep moving on the dancefloor
Tonight we gonna oh oh

Maraca - Mohombi

Jag har lyssnat på den här låten på repeat i några dagar och jag kan inte sluta dansa när jag hör den - sittandes, ståendes eller dansandes omrking. Den gör mig så jävla taggad och glad!
I morse ringde alarmet kl. 6.30 och jag gick upp för att plugga SAT. Det är så himla svårt och irriterande, men jag gör en section av matte eller engelska varje morgon och det tar typ 30-40 minuter. Det tröttsamma är att tidsbegränsningen för varje section är 25 min, vilket är väldigt ont om tid, och som om det inte vore nog så ligger mitt snitt på typ 50% rätt... Nu har jag 18 dagar kvar att plugga och det är dags att jag börjar förbättra mig, men för oss som inte har engelska som förstaspråk vem fan vet vad "sagacious" eller "diminutive" betyder? Inte jag i alla fall, än.

Förutom det har jag pluggat till alla mina ämnen och haft house meeting där jag skällde på alla små grisar i vårt hus som aldrig kan städa efter sig. Jag har också fått smeknamnet "big moma" i huset efter att Niktita från Ryssland gjorde ett collage på mig i A3 format och postat det överallt. Det sitter ett i vårt gemensamma rum i huset och där har något skrivit "big moma is watchin´you", haha vad ska jag säga? Han är den mest rastlösa människa jag någonsin träffat, men han är skön.

Nu ska jag gå tillbaka från labbet till mitt rum och plugga spanska inför vårt prov i morgon och sen ska jag sooooooova!

Godnatt världen.

(det här skrev jag igår, men så slutade internet att funka)
Efter ett lååååångt samtal med Kunal igår som aldrig tog slut för att ingen ville lägga på resulterade i väldig trötthet idag, men det var det värt för nästa gång jag hör hans röst är på söndag... I morse 10.15 lyfte hans plan till Chicago för att därifrån sen ta nästa plan till Minneapolis och Macalester College. Jag är så nyfiken på hur allting kommer vara där borta samtidigt som jag vill åka och hämta hit honom här och nu, men jag är så glad för hans skull så jag låter honom vara kvar ett litet tag i alla fall. Det är "bara" 65 dagar tills jag ska pussa ihjäl honom och jag är inte orolig för jag vet att tiden kommer att gå fort. Nästa helg kommer just Macalester College och även University of Florida till RCN för att hålla en presentation och intervjua vissa av oss, jag laddar redan!

Idag hittade jag en lapp i min mail box där det stod att jag hade fått ett paket och jag blev nyfiken som ett litet barn. Paketet var bäst! Kunal hade skickat min (hans) favorit mys-tröja dränkt i hans parfym, så ni kan ju gissa vad jag sitter och myser i nu? Fast den får mig att sakna honom ännu lite mer...

Jag ska inte ljuga och säga att jag inte alls är så besatt av honom som det låter, för det är jag nog, och jag har tänkt på honom mest hela dagen och inte kunnat fokusera alls, men vafan, jag har i alla fall fixat med lite jobbiga universitetspapper. Nu ska jag plugga SAT och sen sova.

Gooooood naaaaaatt.

Jag har vetat det länge, men idag fick jag också bevis på att det är sant. Mina muskler har förvandlats till fett, luft eller något annat i min kropp för de finns inte kvar - ingenting av dom. Vi var ett lag med åtta elever från skolan som åkte till Flekke tillsammans med lite lärare för att tävla i en stafett. Det var 1500 m löpning, kajakpaddling, löpning upp i bergen, gång, cyckling och till sist sprint. Jag hade sista etappen med 200 m sprint och herregud vad tunga min ben var, för att inte tala om hur trött jag är nu. Vi tjejer sprang i och för sig hem från Flekke också (3 km), men detta är inte okej och måste göras något åt snarast. I morgon  ska vi har tävling mellan alla husen då vi ska springa 6 km och de 30 första i mål får poäng till huset. Tävlingen fortsätter över hela året och det kommer vara alla möjliga olika tävlingar. Jag kanske stupar av trötthet i morgon, men jag ska kämpa tills blodet rinner för lite stolthet måste jag ha kvar.

I kväll är det tema fest där varje rum ska ha ett tema och sen klä ut sig. Mitt rum ska vara indianer så det lär nog bli bra, alla är taggade som bara den så det lär bli riktigt roligt! Nu är det dags för middag och jag hoppas att det är något gott för jag är hungrig som en varg.

Förresten, måste bara berätta vad jag lärde mig igår. Gissa vad motsvarigheten på blattesvenska är för invandrarnorska? Kebab-norsk, haha. Roligt va? Tyckte jag i alla fall...



Mitt rum förra året som Kiss!

Veckan som gått har varit minst sagt händelserik och fullt upp hela tiden, precis som intro week ska vara. Det är mycket som har hänt senaste veckorna också för den delen, så som Köpenhamn, Oslo, varit hos Kunal och kommit tillbaka till RCN. Köpenhamn var grymt tillsammans med Alma, Mende och Stella, Oslo med alla co-years var roligt men alla var väldigt trötta och till sist en 10 timmars bussfärd tillbaka till skolan.
Förstaåringarna kom i måndags kväll/natt och vi var alla exalterade och supertaggade på att möta våra blivande rummisar och alla andra som ska bo med oss här i ett år. I mitt rum är det jag, Nanda (Indien) och Lois (Ghana) som är andraåringar och sen Marianne (Norge) och Melody (Singapore) och det känns som att det kommer bli ett superbra rum! Alla förstaåringar i mitt hus verkar sköna och många av de andra också, så det känns lovande inför året!

Hela den här veckan har varit introduktion för förstaåringarna och vi andraåringar skulle väl ha pluggat, men tiden har mest gått åt att hjälpa alla komma in i livet här och sen göra i ordning i våra egna hörn + hänga med varandra. Jag börjar mentalt förbereda mig för allt skolarbete och försöker jobba undan många små skitsaker så att jag inte behöver tänka på dom sen, och det absolut bästa är att jag har bokat flygbiljetterna till Minneapolis och Kunal i november!!! Jag är så himla lycklig och har redan börjat räkna dagarna.

Idag ska jag åka till Dale och handla lite mat, fortsätta med alla småsaker som ska göras och sen i kväll blir det att hänga med alla här. Nu ska jag snart käka lunch och sen ta en power nap, blev inte så mycket sömn i natt...

Här är lite bilder på mitt hörn i år, som förutom att min man saknas är väldigt mysigt!

Igår somnade jag nästan pratandes i telefon för jag var så himla trött efter två jobbdagar och sen vaknade jag helt själv lite efter 8 i morse. Sen dess har jag logat på soffan och tittat på the O.C och nu ska jag hjälpa pappa lite och sen pluggaaaaa.

Idag kommer min bebbe hit!

Varför är det så svårt att börja skriva ett inlägg? Allt känns så fjantigt, och det här också för den delen haha. I vilket fall har helgen varit supermysig, trots att den började med att Kunals tåg var 3,5 timme försenat MEN kvällen blev supermysig hemma hos Lisa tillsammans med Viktoria, så jag ska inte klaga. Det blev en mysig födelsedag också för den delen tillsammans med släkt och vänner här hemma. Även fast det blev en toppendag tycker jag att det känns så konstigt att fylla år, som när mamma påminde mig en vecka innan om att hon ville ha en önskelista var det nästan så att jag tyckte det var jobbigt istället. Kan det ha att göra med att man växer ifrån det, eller håller jag helt enkelt på att bli jättetråkig. Kan vara det sista, men jag hoppas inte på det.

Finns det något skönare än att vakna upp och titta ut genom fönstret och se att det är strålande soooooool? Tror knappt det. Jag åt frukost med mamsen ute i trädgården, under plommonträdet, så det var bara att sträcka lite på sig och så hade jag ett gäng plommon i handen. Sen har jag legat och läst om urbanisering, SAT och en bok som heter "Sekter, hemliga sällskap i Sverige och världen" av Claes Svahn. Men nu är det dags för mitt första prov SAT test och sen ska vi ha glassprovning här hemma. Det är alltid härligt när pappa upptäcker nya saker och bestämmer sig för att köpa hem hela glassdisken.

Ciaaaaao

I fredags så ropar pappa på mig, samtidigt som jag läser samma sak på DN, alltså om explosionen vid regeringshuset i Oslo. Det kändes obehagligt och kom som en chock, men när det sen, efter att ha följt alla nyhetssändningar och ständiga uppdateringar, byggs det på med morden på Utöya blev det för mycket. När det rapporterades vara 30 döda mådde jag illa av obehag och kände hur ilskan välde upp inom mig. När det senare visar sig vara 85 ungdomar dödade kändes allting bara overkligt och fruktansvärt. Dock blev den kvällen, trots nyheterna, monsunregn och åska, en väldigt rolig kväll med de två godingarna a-a-anton och d-d-daniel. När jag däremot nästa morgon vaknade och läste om massakern från gårdagen vände det sig i magen och jag ville bara krypa ner i sängen igen, men det var bara att åka till jobbet där ingenting gick bra för att jag inte kunde hålla koncemtrationen.

Det här skrev min norska fd. roomie Dubie på facebook idag, och det satte verklligen ord på mina tankar.
"Seems we have more to fear from the fear of multiculturalism, than from multiculturalism itself."' - Wise words from an unknown "tweeter".
Att det var en norrman, utan utländska rötter, som begick de här iskalla morden kändes det på något sätt som att världen såg händelsen med nya ögon. Automatiskt anklagades islamistiska grupper och utländska för att ha stått bakom explosionen, t.o.m. Obama uttalade sig om att det troligtvis var de som låg bakom. Det finns anledning till att folk tror det, det säger jag inte emot, men det faktum att alla nordiska länder är bra på att skylla de dåliga sakerna i samhället på "dom andra, utlänningarna" gör mig förbannad och besviken. Den trångsynthet som finns hos så många människor i Norge, och även i Sverige, är skrämmande med tanke på det samhälle vi lever i. Jag har min bestämda uppfattning om att det är vi svenskar som har misslyckats med uppgiften att ta emot invandrare och därefter integrera dom i samhället. Sluta skylla ifrån sig och kanske ta en titt i spegeln och se vilka signaler vi ger ut. Det är alltid skönt att ha människor att skylla på, men kom igen.

Att 85 ungdomar fick sätta livet till för att en man har sådant hat, och troligtvis rädsla, mot multiculturalism är vidrigt. Jag inte ens sätta ord på hur arg och ledsen jag blir varje gång jag läser om händelsen, men förhoppningsvis kommer det att starta en debatt som fortsätter även när det här har lugnat sig.