lalalaaa.
Jag blir lika förvånad varje gång jag ser att någon fortfarande läser denna blogg, som konstigt nog aldrig har toppat "mest aktiva" listorna. Egentligen är jag jättetrött, men jag ligger och lyssnar på lite up-tempo-fjortis-låtar och ler lite för mig själv. Jag tycker själv att jag är töntig som lyssnar på det, men vem bryr sig? Jag blir glad av det. Från att jag kom tillbaka hit för några veckor sen har jag bara insett mer och mer att det här är en mycket speciell plats. Människor här är så kärleksfulla och bryr sig verkligen genuint om varandra. Är någon sjuk - då är det självklart att man tar med sig te och umgås, ser någon ledsen ut går man till dennes rum och pratar, har det hänt något roligt firar vi tillsammans, osv. Självklart finns det undantag, men den generella stämingen på skolan är så bra som det låter och det här ytliga att säga att man bryr sig, men man orkar inte riktigt visa det, finns inte. Ibland kan det vara jobbigt att alla bryr sig för att man helst bara vill vara i fred, men oftast är det en trygghet.
För att skriva om något helt annat så kom University of Florida och Macalester College hit igår och gick på lektioner, hade en presentation och i morgon börjar deras intervjuer. Jag har min med Florida i morgon tillsammans med Andris från Lettland och sen på söndag har jag med Mac tillsammans med Samuel från Venezuela och Prince från Swaziland. Jag är lite nervös, men mest nyfiken på hur det kommer att vara. Jag har fortfarande inte fattat att Kunal är i Minneapolis och än mindre fattat att jag håller på att söka dit jag själv. Tokigt.
Senaste tiden har jag haft känslan av att ingenting kommer att gå bra, mina betyg är för dåliga eller att jag inte kommer hinna med allt som ska göras. Efter lite livskunskap med Daniel och pepp-talk från mina favvismänniskor så känns det som att jag kan klara allt jag vill. Kanske är det up-tempo-fjortis-låtarna, jag vet inte men det spelar inte så stor roll. När Daniel, min geografilärare, som är stor som ett hus och svart som natten skriker i klassrummet "watch out, she's on fiiiiireeeeee" för att jag svarade på några frågor, då kan man inte låta bli att le haha.
Förra årets development studies klass.
För att skriva om något helt annat så kom University of Florida och Macalester College hit igår och gick på lektioner, hade en presentation och i morgon börjar deras intervjuer. Jag har min med Florida i morgon tillsammans med Andris från Lettland och sen på söndag har jag med Mac tillsammans med Samuel från Venezuela och Prince från Swaziland. Jag är lite nervös, men mest nyfiken på hur det kommer att vara. Jag har fortfarande inte fattat att Kunal är i Minneapolis och än mindre fattat att jag håller på att söka dit jag själv. Tokigt.
Senaste tiden har jag haft känslan av att ingenting kommer att gå bra, mina betyg är för dåliga eller att jag inte kommer hinna med allt som ska göras. Efter lite livskunskap med Daniel och pepp-talk från mina favvismänniskor så känns det som att jag kan klara allt jag vill. Kanske är det up-tempo-fjortis-låtarna, jag vet inte men det spelar inte så stor roll. När Daniel, min geografilärare, som är stor som ett hus och svart som natten skriker i klassrummet "watch out, she's on fiiiiireeeeee" för att jag svarade på några frågor, då kan man inte låta bli att le haha.
Förra årets development studies klass.
Kommentarer
Trackback