nitting, like a grandma or a boss?
Känner mig lite som en mormor, men att sticka är perfekt när man är lite trött, inte vill tänka men ändå göra något produktivt. Sen håller jag nog på att bli lite sjuk också...
it's getting better.
Med Avicii - Blessed (ft. Shermanology) i hörlurarna läser jag Elsas värld och njuter av denna underbart lättsamma och komiska bok. Annars har det varit en väldigt bra dag med julklappshandel (kanske mest till mig själv dock...) med fina Lina och sen fika och skitsnack med henne och rara Karin. Jag är så nöjd i kväll!
tomorrowland.
Det går ett rus av adrenalin genom min kropp och i sinnet är jag redan där - på Tomorrowland, Antwerp, Belgien, sommaren 2012.
en fisk, en blomma och en tidning.
Innan mamma och pappa åkte iväg förra veckan bad de mig om tre saker. Mata fiskarna varje dag, vattna tre av de mååånga blommor vi har och sist ta in posten. Idag kom jag på att jag det var länge sen jag matade fiskarna, kanske så länge sen att det var sist jag var hemma - i augusti. Jag går upp i godan ro och lägger i maten och ser någonting flyta på ytan. En död fisk. Jag försöker nu övertala mig om att den dog av ålder, brist på livsglädje eller att den blev dödad av en annan fisk och inte alls av svält. Fiskar dör inte av svält, right? Jag vattnade två av de tre blommorna igår och kan inte någonstans dra mig till minnes vilken den tredje är. Idag var det en blomma som såg väldig trött ut, så jag gav den lite vatten och hoppas på att den är piggare i morgon - alla kan ha en dålig dag. Jag kom på att posten inte ramlar in genom dörren här ute i St Anna som den gjorde inne på Spjutgatan, så jag gick ut för att tömma brevlådan. Mamma och pappa har uppdaterat brevlådan sen jag sist hämtade posten då det var en låda och inte någon konstigt utåtlutande vägg. Detta resulterade såklart i våta tidningar och våta brev eftersom det kommit lite vacker snö under natten som fint låg på marken där de hamnade. Yes, jag övertygade mamma och pappa om att jag är en ansvarfull tjej som kommer ihåg hur man tar hand om ett hem. Jag har fyra dagar på mig att komma på en bra ursäkt till dessa missöden. De kanske inte ens märker något? Jag tvekar på att pappa faktiskt vet hur många fiskar han äger och mamma har så många blommor och brevbäraren har ju varit så klumpig på senaste tiden. Sådär, klart.
väääntan.
Väntan, väntan och åter väntan. Resan från Twin Cities till Bergen gick bra, förutom att det är lite klaustrofobiskt att sitta på ett trångt plan i 9 timmar. Jag satt i mitten mellan ett farmer par på 60 år (gifta i 40) som flög för första gången i sina liv för att åka på jordbruksresa och en stooor kvinna från Texas som insisterade på att agera mamma åt mig. Ni vet, fixar till min filt lite extra så att jag inte ska frysa, fråga om jag mår bra en gång i timmen och försäkra sig som att jag inte kände mig obekväm. Min reskompisar var mest roliga, framför allt nu i efterhand, men det var däremot inte lika roligt att jag hade ryck i min vänstra axel hela resan. Sådär irriterande när muskeln får små kramper hela tiden, som man kan få i ögonlocket. Amsterdam gick smärtfritt och jag fördrev tiden med att sova sittandes och titta på Desperate Housewives. Jag somnade som en stock och snarkade i kör med min snark-kollega bredvid mig, lite pinsamt, men jag var för trött för att bry mig när den tredje personen på vår rad log åt oss och sa med en mjuk stämma "vad fint ni snarkade ihop". Jag och gubben tittade lite skeptiskt på varandra och nickade i samförstånd.
Nu sitter jag på Donken i centrala Bergen och väntar på färjan som kommer om en timme. Stella skulle ha gjort mig sällskap sista biten till skolan, men hennes flyg fick nödlanda pga dimma så hon får stanna natten i Bergen, stackarn. Jag ser inte fram emot att släpa min tunga väska de 3 km från där bussen stannar till skolan, framför allt inte eftersom jag inte har en enda reflex och för att vägen är som en bergochdalbana. Ska jag be någon komma och möta mig kanske, vi får se hur lat och feg jag känner mig sen.
Jag saknar honom redan.
en ny dag i U S and A.
Psykologilektionen igår var väldigt intressant och vi pratade om multiculturalism och biculturalism och om vilka fördelar/ nackdelar det kan skapa. Jag satt där med tusen saker jag ville säga, men kände att det var läge att hålla en låg profil så jag väntade tills vi satt i mindre grupper och diskuterade för då kunde jag inte vara tyst längre.
På eftermiddagen skulle Kunal jobba på ett grupparbete med en annan kille så jag bestämde mig för att ta en löprunda i området. Macalester ligger i ett väldigt fint område så jag sprang runt och tittade på en massa fina hus och sen kom jag fram till Mississippi River och bortom floden kunde man se de högsta skyskraporna i Minneapolis downtown, waaaah det kändes så jävla bra. Sen påväg tillbaka ville jag ta en ny gata, men det var inte det klokaste jag har gjort för det var mörkt och jag hade inte helt koll på vart jag sprang. Till slut kom jag i alla fall tillbaka till skolan, trött som bara den eftersom min runda blev lite längre än vad jag hade tänkt mig.
Efter en låååång dusch gick jag och mötte min man och vi gick till en pizzeria i närheten där vi åt tills vi båda mådde fruktansvärt illa. Om ni tittar på bilden nedanför förstår ni säkert varför + att vi åt vitlöksbröd innan det också... Tjockisar. Dock åt vi inte allt utan tog med typ halva hem till Kohei, Kunals rummis. För att avsluta dagen gick vi en lång promenad till Wallmart som är liknande Coop med allt möjligt så att jag kunde handla en massa tråkiga måste-saker, och lite annat såklart hoho. Väl tillbaka somnade vi båda på golvet efter att ha legat och tittat på the Big Bang Theory.
Nu måste jag springa och möta Kunal så att vi kan äta lunch.
U S and A
(varför kan jag inte göra några mellanrum mellan styckena?!?!?!)
Väl på plats i Twin Cities så har vi som sagt gått runt campus, spelat fotboll med Kunals hobbylag, besökt Mall of America, varit på NHL match mellan Minnesota Wild och St Louis Blues, gått på muppig elektroclub, besökt en spanskalektion och en geografilektion, ätit massor med onyttig mat och njutit av solen.
Mall of America - världens andra största köpcenter och USAs största. Det har förfan ett antal bergochdalbanor och andra åkattraktioner där inne, helt sjukt. Det är otroligt stort, men men tyvärr är inte amerikanarna kända för bra klädstil så jag blev lite besviken på klädutbudet, men sen i sista sekund hittade vi Forever 21 så mitth hopp lever kvar, för vi måste åka tillbaka för att hinna gå igenom hela centret. Senare på kvällen skulle vi gå på ishockeymatch och vi blev sena iväg från MOA så vi tänkte vara smarta och ta en genväg från där vi hoppade av första bussen och sen tillbaka till Mac, men det slutade med 45 minuters power walk och vi blev omkörda av bussen vi skulle åkt med, toppen.
Ishockeymatchen var min första ishockeymatch någonsin, lite pinsamt - jag vet, men det var grymt roligt och definitivt något jag vill göra om. Publiken var dock väldigt mycket lugnare än jag hade förväntat mig, det var nästan helt tysta förutom när någon gjorde mål. Matchen slutade 2-1 till M. Wild så det var lycka bland de allra flesta fans. Därefter gick vi (jag, Kunal, Kunals rummis Kohei och deras granne Luiza) fram och tillbaka genom St Paul för att hitta en restaurang, men när vi väl hittade den var det stängt så vi hamnade på en pub och åt fries. Bara för att åldersgränsen på alkohol är 21 här så känner man sig som ett litet barn igen, jag som precis hade börjat känna mig lite vuxen... Efter att ha suttit där ett tag så gick vi till First Avenue, som är en av få klubbar med åldergränsen 18 (dock får man två feta, svarta kryss på båda händerna när man inte är 21) och där folk var höga som hus och musiken var fruktansvärt dålig elektromusik utan någon igenkännerlig melodi. Ganska snart tröttnade vi och åkte tillbaka för ha yoghurtparty på golvet och sen somna gott.
Idag har jag som sagt gått med på Kunals spanskalektion och Riccardos (min andraåringar på RCN från Italien) geografilektion om urban studies. Båda var bra och jag var framförallt nöjd med geografin, eftersom det är det jag vill plugga i framtiden. I morgon ska jag gå med på en political science lektion och sen en psykologi lektion med fokus på invandrare, tufft.
Nu ska vi packa ihop och gå tillbaka och titta på film.
CIAO
inresetillstånd, que?
USA, Minnesota, St Paul - Minneapolis, Shish. Exakt där befinner jag mig just nu. Jag och Kunal sitter på en palestinsk restaurang/café och pluggar och äter falafel. Det här är en av de saker jag saknar absolut mest med att vara bosatt på en plats mitt i ingenstans, att kunna sitta på ett café och plugga eller bara umgås med vänner. Min tid här har varit toppen än så länge och jag har fått se hela campus och delar av the Twin Cities som Minneapolis och St Paul kallas. Det går ca 2000 elever på Macalester College så det är inte jättestort, men väldigt lagom ändå. Det är en härlig plats för när man går runt på campus känns det avlägset och , men så fort man går utanför skolans murar så är det livligt stadsliv.
Dock var det inte helt problemfritt att ta sig hit pga något så skrattretande som en idiotisk miss med inresetillstånd. Tiden innan jag åkte var så himla stressig och jag började tänka på alla praktiska saker kring resan kvällen innan jag åkte och vi båda hade helt missat att jag var tvungen att ansöka om inresetillstånd. Såååå, när klockan var 4 i fredags morse och jag skulle checka in mitt bagage på Bergens flygplats så frågar kvinnan i disken snällt och jag har ett inresetillstånd och jag står där med ett fint "inresetillstånd? ehm, ja juste..." i pannan. I panik ansökte jag om ett på internet och kvinnan sa att allt var lugnt och jag frågade tom extra om det skulle bli några problem i Amsterdam, men närå det skulle vara lugnt. Asbra, så jag satte mig på flyget och somnade på direkten.
Nästa problem kom såklart i Amsterdam. Jag skulle hämta ut ett nytt boardingpass när jag får beskedet att min ansökan inte har blivit godkänd än och att det kan ta upp till 72 timmar. Som tur var så var den här personalen väldigt, väldigt hjälpsam och bokade in mig på senare flyg och gjorde allt för att hjälpa mig. Efter en timmes försök med nya ansökningar och uppdateringar så gick det äntligen igenom och jag sprang som en galning till min gate och väl där var det ny security och massa tönterier bara för USA ska vara så fruktansvärt nojiga. Flyget till Minneapolis tog 9 timmar och det är aldrig roligt att flyga, men det gick bra. Allt detta för ett dumt misstag, men det var värt all svett och tårar.
En glad Kunal efter att ha fått Pågens kanelgifflar.
nu smäller det.
Nu sitter jag tillsammans med de här galningarna, Alma och Meta, på Bergens flygplats och väntar på mitt flyg till Amsterdam som går 6.30. Vi åkte från skolan 17.30 och var i Bergen några timmar senare och där var vår plan att äta på en etiopisk restaurang men efter att ha insett att sista bussen till flygplatsen gick några timmar senare så blev det en banan på 7-eleven istället, inte riktigt lika spännande. Vi har spenderat natten i fåtöljer här på flygplatsen och nu sa vi precis hejdå till Alma som åker till Köpenhamn för att fira sin födelsedag.
Jag längtar helt galet mycket tills jag är framme om mindre än 17 timmar, det känns nästan lite overkligt.
plugg och ABBA.
Länge sen nu, men det har varit fruktansvärt stressigt senaste tiden, men i morgon kväll sitter jag på färjan till Bergen för att kl. 6.30 på fredag morgon lyfta mot Amsterdam och sen vidare till Minneapolis. Det känns overkligt att jag ska åka för det har hela tiden varit så långt borta, men nu är det dags. Häromdagen överraskade Kunal mig med biljetter till en NHL match mellan Minnesota Wilds och St. Louis Blues, jag är sjukt taggad! Annars finns det inte så mycket planer mer än att jag ska gå på några lektioner för geografi och international relations. Det ska bli helt underbart att komma bort härifrån lite och framför allt få träffa min man igen.
Förut att plugga, plugga och plugga senaste tiden så har jag uppträtt som ABBA på European Day som vi hade i lördags. Jag, Alma, Oliver och Ibrahim drog på oss våra vackra kostymer och sjöng och dansade. Det lät, ehm, illa, men vi hade i alla fall väldigt roligt. Här har ni har ni det, svart på vitt. (vi kommer på slutet)
jag vill ha snööö.
I torsdags kom första snön är i Flekke. Pga min migrän kunde jag inte ta del av firandet, ja firandet, med alla andra eftersom jag låg och gömde mig i sängen, men alla andra stod precis utanför mitt fönster och skrek och min rummis från Singapore såg snö för första gången. Det är verkligen något speciellt med snö, trots att jag har sett det ett antal gånger innan. Snö ger mig en lugn känsla inombords och det börjar krypa i kroppen på mig för att jag bara vill åka skidor! Sen har jag börjat längta efter julen också...
Jag hittade de här blderna förut och förstår ni vad jag menar eller?!?! Jag kan knappt sitta still och ännu mindre fokusera på mitt skolarbete. Sen började jag titta på klipp från "Every day is a Saturday", en skidfilm med ett gäng galna killar som åker skidor. Jag tror att jag ska be min kristna rummis från Ghana att be en snöbön åt mig, det är ju trots allt söndag.
rainbow week.
Idag har varit en fruktansvärt in(o?)effektiv dag. Straxt efter mitt förra inlägg la jag mina ToK papper fint åt sidan och fortsatte skriva på mitt personal statement som jag måste ha för att söka till USA. Det ska vara en personlig upplevelse som har präglat mig och haft stort inflytande på den person jag är idag och sen ska det kopplas till något aktuellt tema, osv. Det är ganska roligt att sitta och tänka och skriva, men jag verkligen avskyr att skriva om mig själv. Jag kan tänka mig att alla amerikaner älskar att skriva om sig själva och jag fattar ju att det måste handla om mig eftersom det är min ansökan, men ändå. Det skulle vara så mycket lättare att skriva i tredjeperson, vilket jag har försökt med, men när jag sen ändrar "hon" till "jag" känner jag mig så obekväm att jag måste ändra innehållet. Töntigt, I know, men vafan, låt mig vara svensk och inte prata om mig själv.
Nu är det i alla fall middag och jag är inte hungrig. Förresten så börjar Rainbow week idag! Från och med idag till på fredag kommer det vara fullt med event ang. homosexuella, bisexuella och transsexuella. I kväll har vi Hoegh party med DJ Jana (Irland) och DJ Hala (Jordan) som ska spela "gaymusik", vad är det liksom? Men Jana är i alla fall homosexuell så hon har rätt att kalla det för gaymusik.
Porträtt som det här på Benji (Kroatien) sitter uppe på hela skolan med texter på som t ex "Gay?", "Straight?".
en rolig eftermiddag.
Såhär ser min eftermiddag ut med ToK boken, ett försök till en mind-map för min uppsats och en kopp té.
Till den här uppsatsen har vi fått 10 olika förslag på titlar som vi sen ska skriva en uppsats om och jag har valt:
"Analyze the strengths and weaknesses of using faith as a basis of knowledge in religion and in human sciences". ToK är det flummigaste ämnen jag någonsin läst och det är definitivt inte min favorit... Jag vill bara bli klar med det, men det är lättare sagt än gjort.
jag har ju glömt...
... att berätta om paketet jag fick på posten i måndags! Efter att vi hade haft Residential Committee meeting gick jag och la mig för att jag inte mådde bra. Precis när jag har krupit ned under täcket knackar det på dörren och jag hör någon fråga efter mig och min första tanke är att jag inte vill prata med någon. Sen inser jag att det är Reidun (en lärare och medlem i Res. Com.) och tänker att jag nog måste svara ändå. När hon ser mig sticka ut huvudet mellan mina gardiner så säger hon bara "du såg så ledsen ut på mötet och så när jag var i admin såg jag att du hade fått ett paket, så jag tänkte att jag ville ge det till dig". Så himla söt hon är. Så jag tar emot paketet och ser att det är från Kunal och redan där hade det gjort min dag. Sen öppnar jag paketet och tar fram något stort och mjukt som luktar av hans goda parfym. Den här låg i paketet:
En stooor myströja med namnet på colleget där han går (och där jag kommer att vara om 14 dagar!!!)
Han gör min dag (varje dag) den där killen.
Global concerns och migrän.
Jag höll blogg-tempot uppe där ett tag och sen dog det lite, men den här gången av en anledning bättre än lathet. Jag har varit mer död än levande sista tiden pga. migrän. Senaste två veckorna har bestått av konstant huvudvärk och illamående och senate dagarna har jag sovit ca 16 timmar per dygn och resterande timmar i mökret i min säng. Efter besök hos läkaren och ny medicin är jag på benen igen, men när medicinen slutar verka är jag tillbaka i min säng igen. Känns lite tungt och lite frustrerande med tanke på alla tusen saker som ska göras innan vårt höstlov. Nog om det, idag är jag på benen och vill inte deppa i onödan.
På söndag sker ett insamlingprojekt i Norge där pengarna kommer gå till att eliminera landminor världen över. Självklart kommer vi att vara en del av det här, som varje år tidigare, men speciellt i år då vi har tre elever på skolan som har förlorat kroppsdelar genom att ha trampat på landminor. För att samla in extra pengar arrangerade ett av husen på campus frukost på sängen där alla pengar går till detta projekt. För 25 NOK kom de och väckte mig i morse med våfflor och varm choklad. Vi fick själva välja vem som skulle komma och väcka oss, så självklart valde jag Helene. Det kunde inte ha blivit en bättre start på dagen!
Idag har vi haft Global Concerns som är en temadag med olika workshops som händer en gång per termin. Dagens tema var miljön och det har tyvärr varit ganska tråkigt och dåligt planerade workshops, men men. Nu måste jag springa tillbaka till den sista delen av den här dagen som är en presentation av en Yelena, en lärare på skolan och namnet på presentationen är "A kick in the but", kan bli spännande.
På flukt.
Igårkväll hade jag planerat att ta det lugnt och försöka få lite skolarbete gjort, trots att det var lördagskväll, men kvällen fick en oväntad vändning och jag gick in i rollen som journalist för "På Flukt" som pågick från igår till idag. Jag deltog i "På Flukt" förra året och det är ett rollspel om flyktingar. Det pågår i 24 timmar och man har ingen klocka, ingen mat och blir behandlad som ett djur mer eller mindre. Efter att ha gått igenom olika processer kom de till Röda Korsets flyktingläger som var i Dale, 10 km från skolan, och där gick jag tillsammans med några andra runt och var irriterande journalister. Deltagarna var extremt trötta och många var väldigt irriterade och det kändes inte helt bra att gå runt och göra det ännu värre för dom, men det är ju det som är poängen med hela rollspelet.
Förra året var Maks från Vitryssland gruppledare för min grupp och han är en väldigt macho kille som man inte tror har någon sympati för någon, men efter spelet så satt vi och pratade om våra upplevelser; jag som flykting och han som ledare. Han mådde skitdåligt för hur han hade behandlat oss, även fast det inte var på riktigt, och vi insåg att båda situationerna vi tvingades in i påverkade oss starkt. Det fick mig att tänka till om hur människor blir tvingade in i hemska situationer och att utföra hemska handlingar - inte för att de vill vara elaka utan för att det helt enkelt inte finns något annat val.
Två elever från skolan som var ledare för årets "På Flukt" har själva varit flyktingar, en från Albanien till Grekland och den andre från Irak till Finland och det är otroligt givande att få höra deras historier. Jag tycker att rollspelet är tufft men de själva säger att det inte är i närheten av hur det är i verkliga livet. När jag stod och pratade med dom igår fick jag nästan dåligt samvete för hur bra jag har haft det ända sen jag tryggt föddes i Norrköping och fram tills idag. Man ska inte jämföra sina egna problem med andras för allt är relativt, men i situationer som igår känns det som att jag inte har något rätt att klaga över huvudtaget. Livet är fruktansvärt orättvist och det finns så mycket skit där ute. Vi kan inte förändra världen, men vi kan skapa oss förståelse för vad som dagligen pågår runt omkring oss och bidra med det lilla vi kan.
tröttis.
På senaste tiden har jag varit konstant trött och jag hatar det. Även fast jag sover, äter och tränar (vääldigt sällan dock) så känner jag mig aldrig pigg. I natt sov jag nästan 8 timmar och jag åt frukost sen gick på universitets presenation med Colby, Skidmore och Simon Fraser University, hade Student Council och sen en intervju och nu har jag suttit och skrivit på min labb senaste timmen. Det är mycket som händer hela tiden, men det känns som att jag borde vara van vid det? Irriterande är det i alla fall. Som till exempel nu när jag sitter och läser "Nattens lekar", en novell till svenskan, kan jag knappt hålla mina ögon öppna - och då sitter jag upp vid mitt skrivbord?! Jag vill bara gå och soooova, men jag har en till inervju om en timme så det känns inte så lägligt.
Idag ska jag plugga hela dagen och hela kvällen för att få så mycket som möjligt gjort. Jag längtar som en tok till novemberlovet som är endast 20 dagar bort (jag har räknat ner sen det var 64 dagar kvar). Jag har bestämt mig för att vara helt klar med allt skolarbete som ska göras tills måndagen efter lovet så att jag kan koppla bort allt vad skola heter när jag äntligen får pussa på min man igen. Det kommer att bli underbart! Det ska bli så himla roligt att få se hur han har det och få träffa allt och alla jag har hört så mycket om. Men det bästa är såklart att slippa, om än för en vecka, att ha hela Atlanten emellan oss.
Nu ska jag sätta en tändsticka under mina ögonlock och läsa klart Nattens lekar.
Ett soligt Macalester.
where's the muuusic?
En av de saker som jag saknar absolut mest med att inte ha min lägenhet längre och det sämsta med att vara 5 som bor i ett rum är att inte kunna spela hög musik på morgonen. Under vintern i ettan hemma var det två låtar som jag alltid spelade det första jag gjorde på morgonen och det var "Keep it much longer" och "Freedom", båda med Akon. Vilken låt som var nummer ett när jag vaknade gick lite i perioder, men det fick mig alltid på bättre humör. Och nej, jag vill inte bara ta på mig hörlurar för det är inte samma sak.
Jag sitter och förbereder en uppstats om hungersnöd i Afrikas horn. Haha vad muppigt det var att skriva det på svenska, jag visste inte ens vad den korrekta översättningen famine var. Men nu vet jag, hungersnöd. Inte kan jag skriva en sån här uppsats utan att känna att jag vill bidra med något för att hjälpa, så igår anmälde jag mig till en volontärorganisation och började leta projekt inför sommaren. Jag tar ju studenten 19 maj så jag har gott om tid att åka iväg en månad eller så. Känner mig sjukt taggad att hitta på något i början av sommaren, antingen en lång resa eller något projekt. Tål att tänkas på.
Nu måste jag fortsätta att förbereda mig och sen kanske jag ska köra en liten fuling och sätta på lite tyst musik, trots att Nanda sover. Fast den där tjejen skulle inte vakna om det var jordbävning så det kanske är lugnt.
.
sjuk.
Jag har blivit sjuk... men jag vet inte vad det är, förutom att jag mår dåligt. Jag är inte förkyld, känner mig knappt febrig och jag har inte ont i halsen. Men jag fick migrän igårkväll och jag tror att det har hängt i hela dagen idag också för jag är pinande huvudvärk, mår illa och har ingen energi i kroppen. Jag har inte tid att vara sjuk och det värsta med migrän är att jag inte heller kan sitta vid datorn eller titta på film särskillt länge utan att det känns som att huvudet ska explodera.
Nu är det äntligen dags för middag så jag ska pallra mig bort och göra en matlåda och sen krypa tillbaka ner i sängen och vänta på bättre tider.
