Igår hade vi en minnesstund för den som hände i Oslo och på Utöya den 22 juli. De norska eleverna hade gjort väldigt fint med ljus och rosor i en av de större lokalerna vi har och sen var det några som sjöng och några håll kortare tal. Det var otroligt vackert, men väldigt känslosamt. En tjej som bor i mitt hus skulle ha varit på Utöya den helgen men blev sjuk och kunde inte åka och en annan tjej förlorade sin bästa vän. Det var fruktansvärt att se dem och alla här har på olika sätt blivit påverkade av det som hände, så det kändes skönt att sitta där tillsammans och tänka.

Idag har alla varit väldigt trötta, men jag har bara haft två lektioner idag så det var väldigt skönt. Min andra lektion var development studies och Daniel, vår lärare, pratade om hur viktigt det är att vi som har fått chansen att gå på den här skolan, betalar tillbaka och lever upp till de förväntningar folk har på oss. Hela UWC rörelsen är baserad på bidragsgivare som bl a svenska, danska och norska regeringen och därför är det ännu viktigare att vi bevisar för dom att deras pengar gör nytta. Daniels idé var att vi ska starta projekt, t ex en eco-village i Ghana (där han är ifrån) och även fast jag inte är jättesugen på att jobba för en eco-village i Ghana så tänkte jag på det han sa. Daniel är en väldigt speciell människa och han kan få vem som helst motiverad. Just nu önskar jag att dygnet hade 30 timmar så att jag skulle kunna ha lite tid över till att få ner mina drömmar i ett projekt.

Men det bästa sättet för att hitta tid är att vara effektiv så nu ska jag ta mig i kragen och skriva på min human rights uppsats.