time to get started.
Det är sommarlov och jag är för en gångs skull ledig, så varför inte bara slappa framför en film (eller sätta igång med skolarbete på direkten)? Det var mina första tankar när klockan ringde vid 9 i morse. Jag bestämde mig för det första och det som kanske känns självklart för de flesta. Efter mycket tjat från Kunal så tittade jag äntligen på "Limitless" samtidigt som jag åt frukost och funderade lite på dagen. Jag måste erkänna att filmnörden hade rätt den här gången också för den var sjukt bra. Det var nästan så jag fick en liten töntig känsla av att kunna bli oslagbar, fast vi får väl se om den dagen någonsin kommer. Tills dess får jag nöja mig med att kämpa för att bli någorlunda bra i alla fall.
Idag är det den 22 juli och det är mindre än en månad tills jag ska tillbaka till Norge, RCN och Flekke. På samma sätt som det känns vemodigt att sommaren snart är slut känner jag mig taggad på nästa år och allt vad det kommer att innebära. Hahaha, ibland är allt så komiskt. Precis när jag sitter och tänker på hösten och att jag vill tillbaka till alla underbara människor så börjar "The Saftey Dance" spela i högtalarna. Till den här låten gjorde vi vår college video i våras och vi hade väldigt mycket roligt. Förutom 100 nya och vilsna förstaåringar som kommer att inta skolan kommer det att bli ett kärt återseende med mina co-years och hela mijlön. Saker kommer att vara annorlunda, men jag vet att allt kommer bli bra till slut.
Nu ska jag sluta drömma och börja plugga för att en dag kunna bli oslagbar (höhö).
Förra årets rum, minus Dubie.
Idag är det den 22 juli och det är mindre än en månad tills jag ska tillbaka till Norge, RCN och Flekke. På samma sätt som det känns vemodigt att sommaren snart är slut känner jag mig taggad på nästa år och allt vad det kommer att innebära. Hahaha, ibland är allt så komiskt. Precis när jag sitter och tänker på hösten och att jag vill tillbaka till alla underbara människor så börjar "The Saftey Dance" spela i högtalarna. Till den här låten gjorde vi vår college video i våras och vi hade väldigt mycket roligt. Förutom 100 nya och vilsna förstaåringar som kommer att inta skolan kommer det att bli ett kärt återseende med mina co-years och hela mijlön. Saker kommer att vara annorlunda, men jag vet att allt kommer bli bra till slut.
Nu ska jag sluta drömma och börja plugga för att en dag kunna bli oslagbar (höhö).
Förra årets rum, minus Dubie.
summertime.
Att det ska vara så otroligt svårt att hålla bloggen vid liv, jag förstår inte. Ni vet om man får ett meddelande på facebook eller ett hederligt mail, varför känns det ibland som att det är ett oöverkomligt projekt att bara svara på det? Jag har ofta, i princip alltid det problemet och det kan verkligen tynga ner mig att jag inte har svarat på det - men ändå gör jag det inte?
Annars då. Jag är sjuk och umgåtts med min kudde senaste 2 ½ dagarna, men nu börjar jag komma på fötter igen och i morgon är det dags för jobb. Förutom att jag varit sjuk har de senaste två veckorna sen jag kom hem har varit underbara. Allt med studentveckan (jag önskar att jag hade kunnat vara med på allt), dagarna på Lundsberg och i Sunne, dagarna hos min prins i Stockholm och tiden här hemma med familjen. Det bästa är att det kommer att fortsätta vara underbart, det känner jag på mig.
Igår satt jag och tittade igenom artistlistan till P&L och det lär bli en grym vecka! Dock är jag lite nervös om jag kommer att palla hela veckan... Min kropp har blivit väldigt känslig mot alkohol eftet det långa uppehållet så vi får se, men oavsett kommer det att bli galet! Jag är sjuuuuukt taggad!!! Fyra lovely tjejer, svarta faran och musik + andra bra människor på plats - det kan inte bli bättre.
När jag inte skrivit på länge blir det alltid flummigt för att det är så mycket jag vill tala om på en gång, men jag kanske skriver snart igen. Who knows.
Dags för sista avsnittet av säsong 2, the OC och sen läsa Champagneflickan.
CIAO.
Annars då. Jag är sjuk och umgåtts med min kudde senaste 2 ½ dagarna, men nu börjar jag komma på fötter igen och i morgon är det dags för jobb. Förutom att jag varit sjuk har de senaste två veckorna sen jag kom hem har varit underbara. Allt med studentveckan (jag önskar att jag hade kunnat vara med på allt), dagarna på Lundsberg och i Sunne, dagarna hos min prins i Stockholm och tiden här hemma med familjen. Det bästa är att det kommer att fortsätta vara underbart, det känner jag på mig.
Igår satt jag och tittade igenom artistlistan till P&L och det lär bli en grym vecka! Dock är jag lite nervös om jag kommer att palla hela veckan... Min kropp har blivit väldigt känslig mot alkohol eftet det långa uppehållet så vi får se, men oavsett kommer det att bli galet! Jag är sjuuuuukt taggad!!! Fyra lovely tjejer, svarta faran och musik + andra bra människor på plats - det kan inte bli bättre.
När jag inte skrivit på länge blir det alltid flummigt för att det är så mycket jag vill tala om på en gång, men jag kanske skriver snart igen. Who knows.
Dags för sista avsnittet av säsong 2, the OC och sen läsa Champagneflickan.
CIAO.
labb, labb och fuck.
Hela kvällen har vi haft en liten studiecirkel i Stellas rum med 7 personer som sliter håret och skriker av frustration över våra labbrapporter. Jag som faktiskt har gjort det mesta på min labb har mest suttit och skrattat åt deras stress när det inte är jättesvårt, utan bara mycket arbete. Annars har jag spenderat flera timmar på att organisera storstädningen av vårat hus på fredag och lördag och att skriva ihop utväderingar av vårt lilla hus.
I förrgår åkte jag ju på ToK boattrip, vilket blev ganska mysigt till slut. Vi började trippen i sol när vi rodde en gammal, typ vikingabåt, ut till ön och sen lagade vi mat lite improviserat och precis när vi ska börja äta startar regnet... Sen regnade det hela kvällen och vi låg i lavon (ett stort tält) och snackade skit. Innan jag skulle sova tänkte jag att detta skulle bli den första gången som jag sover i ett tält och inte fryser. Men icke sa nicke, jag kunde inte sova en blund för att det var så kallt. Så nästa morgon rodde vi tillbaka och kom direkt till nästa lektion och sen hade jag fullt upp hela dagen. En riktig tröttis-dag igen, inte roligt. Sen hade jag möte med Daniel om en uppsats jag ska skriva i Georafi, och som jag måste göra undersökningar under sommaren. Efter det sprang jag till University Meeting om USA, och jag börjar nog allt bli lite taggad.
Just nu regnar kommentarer som:
"Asger: What the fuck Per, READ THE FUCKIN PAPER"
"Sam: I'm not gonna make it, fuck e-systems"
"Per: Are you fuckin kidding me?! I'm starting to repeat myself..."
Japp, fuck är ett ord som används flitigt här - speciellt av danskarna. Vi tjejer har ju såklart ett lite mer vårdat ordförråd.
Jag ska försöka jobba på tills Kunal har kommit hem så att jag kan prata med honom, vilket jag inte har gjort på två dagar och det känns som en evighet. Och bara för att jag tog 5 min till att skriva ett blogginlägg blev jag attackerad och påhoppad av alla bara för att jag är mer effektiv än dom. Nu ska jag hämnas, moahaha.
I förrgår åkte jag ju på ToK boattrip, vilket blev ganska mysigt till slut. Vi började trippen i sol när vi rodde en gammal, typ vikingabåt, ut till ön och sen lagade vi mat lite improviserat och precis när vi ska börja äta startar regnet... Sen regnade det hela kvällen och vi låg i lavon (ett stort tält) och snackade skit. Innan jag skulle sova tänkte jag att detta skulle bli den första gången som jag sover i ett tält och inte fryser. Men icke sa nicke, jag kunde inte sova en blund för att det var så kallt. Så nästa morgon rodde vi tillbaka och kom direkt till nästa lektion och sen hade jag fullt upp hela dagen. En riktig tröttis-dag igen, inte roligt. Sen hade jag möte med Daniel om en uppsats jag ska skriva i Georafi, och som jag måste göra undersökningar under sommaren. Efter det sprang jag till University Meeting om USA, och jag börjar nog allt bli lite taggad.
Just nu regnar kommentarer som:
"Asger: What the fuck Per, READ THE FUCKIN PAPER"
"Sam: I'm not gonna make it, fuck e-systems"
"Per: Are you fuckin kidding me?! I'm starting to repeat myself..."
Japp, fuck är ett ord som används flitigt här - speciellt av danskarna. Vi tjejer har ju såklart ett lite mer vårdat ordförråd.
Jag ska försöka jobba på tills Kunal har kommit hem så att jag kan prata med honom, vilket jag inte har gjort på två dagar och det känns som en evighet. Och bara för att jag tog 5 min till att skriva ett blogginlägg blev jag attackerad och påhoppad av alla bara för att jag är mer effektiv än dom. Nu ska jag hämnas, moahaha.
krig.
Waaaah, stress stress stress. Igår packade jag ihop typ hälften av alla mina saker, både det som ska vara kvar här och det som ska med hem. Vårt rum ser ut som kriget själv, och har gjort det senaste veckan. Precis innan jag skulle lägga mig vid 00.30 öppnar jag min mail och ser att vi tydligen ska ha geografi kl. 7 på morgonen. Roooooligt, men jag pallrade mig upp i morse och sen åt vi alla frukost ihop och sen åkte vi till Dale för att titta på en flod. Det låter kanske inte så spännande, men eftersom vi har jobbat massor med floder så var det faktiskt intressant att jobba med det och inte bara läsa om det. Fast jag är sjukt trött idag, så när vi kom hem ville jga bara sova, men icke, jag hade spanska. Jag brukar aldrig sova på lektionerna oavsett hur trött jag är, för det är så himla respektlöst, men idag gick det knappt. Jag nickade till några gånger, men jag var i alla fall inte ensam.
Nu ska jag om en halvtimme åka på ToK boattrip (Theory of Knowledge) och vi ska filosofera i 18 timmar. En del av mig tycker att det ska bli skönt att bara komma bort och få tänka ett tag, en annan del av mig fasar för att jag kommer frysa ihjäl. Jag har redan frusit i flera dagar! Men jag är i alla fall lite mer positiv idag än jag var igår, moahaha.
Annars har jag insett att det är en hel del som ska hinnas med innan vi åker hem, men ah, jag får väl börja lösa det när jag kommer hem i morgon. Nu, på med alla kläder jag äger och gummistövlar. Mysigt.
Rummet.
Mitt hörn.
Mysigt va? Jag längtar sååå mycket tills jag får vara hemma i ett rent hus, utan fyra andra i rummet.
Nu ska jag om en halvtimme åka på ToK boattrip (Theory of Knowledge) och vi ska filosofera i 18 timmar. En del av mig tycker att det ska bli skönt att bara komma bort och få tänka ett tag, en annan del av mig fasar för att jag kommer frysa ihjäl. Jag har redan frusit i flera dagar! Men jag är i alla fall lite mer positiv idag än jag var igår, moahaha.
Annars har jag insett att det är en hel del som ska hinnas med innan vi åker hem, men ah, jag får väl börja lösa det när jag kommer hem i morgon. Nu, på med alla kläder jag äger och gummistövlar. Mysigt.
Rummet.
Mitt hörn.
Mysigt va? Jag längtar sååå mycket tills jag får vara hemma i ett rent hus, utan fyra andra i rummet.
lösenord.
Okej, jag bör skaffa lösenord på min blogg. Jag har blivit alldeles för känslosam för att min blogg ska vara offentligt för hela världen. Nu ska jag bara ta reda på hur man gör...
saknad.
Jag sitter i labbet och försöker skriva på min labbrapport, men det går väldigt trögt. Jag sitter vid ett fönster och ser ut över fjorden som är grå och ser iskall ut, samtidigt som vinden aldrig verkar tröttna. Jag har iTunes på shuffle för att jag inte vill lyssna på en massa musik som jag förknippar med den här platsen och alla andraåringar, men självklart kommer låten "Any Other World - Mika" som ett gäng andraåringar dansade modern dans till på graduation ceremony... Jag saknar dom så otroligt mycket. Det är några få personer som verkligen ligger mig varmt om hjärtat, men det är också så många som förgyllde dagen men som jag aldrig trodde skulle ha haft så stort inverkan på mig.
Ibland tänker jag på hur mycket det är jag vill göra i livet och så många platser jag vill uppleva, men jag inser bara mer och mer att jag kommer att få offra saker också. Att komma hit till RCN kommer jag aldrig att ångra, men fyfan vad jobbigt det är ibland. Mina vänner från Kunskapsgymnasiet var vackrare än någonsin igår på deras bal och jag hade så gärna velat vara en del utav det. Om några veckor kommer nästan alla mina vänner ta på sig sin studentmössa och sjunga tillsammans och livets lyckliga dagar, och jag kommer att stå bredvid. Jag vet att jag har fått tusen andra ovärdeliga upplevelser och vänner genom att vara här, men just nu känns det bara jobbigt.
Just nu vill jag bara att tiden ska vridas tillbaka till förra sommaren eller till tiden innan exams (låter knäppt jag vet) men då var mina fina vänner fortfarande här, jag kände motivation och det var sol.
Hela skolan för årets yearbook.
Foto: Matthew Enger
foooooootboll.
Igår kom vi hem från Svanoy, efter att ha varit på en hjortfarm i två dagar. Vårt aim med att åka dit var för att samla data till en labrapport vi ska göra, men efter att det hade varit uppehåll i 1 ½ dag och det var dags för oss att börja jobba, så började det självklart att ösregna... Men trots det var det faktiskt ganska roligt att göra det, men i övrigt var dagarna inte särskillt roliga. Förutom att vi fick tid att bara hänga med varandra, så var det ganska långdraget och sömnigt. Han som ägde stället frågade oss, efter att vi vid varje ledigt tillfälle gått upp på övervåningen och lagt oss i stora högar och sovit, varför vi hela tiden sover? Svaret han fick var att vi inte har sovit ordentligt sen i augusti förra året, förutom med en längre nap under vinterlovet. Nu är det gjort och nu ska jag bara ta tag i labrapporten som ska göras, och som kommer att bli massor med arbete.
Direkt efter att vi kom tillbaka med båten tog jag en dusch och andades i två minuter innan jag gick och hämtade Samuel och sen mötte upp Per för att gå till en av lärarnas hus och titta på Champions League Finalen. Jag hade klätt mig i rött för Man. Uniteds skulle (läs Kunals skull), men fick lida hela vägen hem med hån från de andra som höll på Barcelona.
Tillbaka på campus var jag trött och kände inte för att göra så mycket, men det slutade med att jag hängde med Helene och åt vitlöksbröd, nice! Idag måste jag skriva på labrapporten, kanske skriva klart min world lit. uppsats och sen träna. Egentligen vill jag bara ligga och mysa i min säng, för det är regn här idag också.
Direkt efter att vi kom tillbaka med båten tog jag en dusch och andades i två minuter innan jag gick och hämtade Samuel och sen mötte upp Per för att gå till en av lärarnas hus och titta på Champions League Finalen. Jag hade klätt mig i rött för Man. Uniteds skulle (läs Kunals skull), men fick lida hela vägen hem med hån från de andra som höll på Barcelona.
Tillbaka på campus var jag trött och kände inte för att göra så mycket, men det slutade med att jag hängde med Helene och åt vitlöksbröd, nice! Idag måste jag skriva på labrapporten, kanske skriva klart min world lit. uppsats och sen träna. Egentligen vill jag bara ligga och mysa i min säng, för det är regn här idag också.
svanoy.
I morgon ska alla vi som läser E-systems (naturkunskap) och de som läser biologi åka till Svanoy, en ö en timmes båtfärd härifrån och för att sen kunna göra en lab. Vi ska mäta biologisk mångfald för att ha förstahands data till vår labbrapport. När vi fick se vilka grupper vi hade blivit indelade i, såg jag först att jag ska vara gruppledare för Oam Weed (haha, ingen jävla aning vad det betyder, men det kanske är någon tuff växt) och i min grupp har jag två personer som stark ogillar varandra, jag skulle till och med kunna använda ordet hata. Så det ska bli spännande och se hur lång tid det tar innan de börjar ha ihjäl varandra. Annars är jag inte jättetaggad på att åka, men vi åker i morgonbitti och kommer hem lördagkväll så det ska nog bli bra ändå.
Annars hade jag leirskule idag (när det kommer norska barn som vi har aktiviteter för) och jag har ju snorkling som vanligt, vilket allt som oftast är roligt. Men idag hade vi en kille med Aspergers och som spranf runt i sin egen värld, en tjock kille som sjönk och inte fattade vad jag sa och sen en tjej som var väldigt dyster och inte ville försöka sig på något. Alla dessa barn var i min grupp, men som tur var så hjälpte Stella mig. Sen när vi skulle klä på oss efter att ha hängt i bastun ett tag så insåg vi att barnen hade fått med sig Stella kläder, haha. Stackars Stella, men Hero och jag såg det som ett tillfälle att skratta åt saken. + att de hade tagit mina strumpor, som egentligen var Kunals och därmed ett par stora manssockor.
Efter att ha suttit i två timmar med en kille från Argentina och missat min efterlängtade skypedejt med Nicoline, som pratar way more än han borde, för att lösa mitt problem med att Skype inte funkade, så insåg vi att det var väldigt många som hade problem med Skype. Till slut fik jag låna Heros dator så att jag kunde prata med min älskling och det känns fortfarande lika konstigt att prata på skype istället för att gå till hans rum, men det är väl bara att vänja sig.
Nu ska jag sova för jag ska upp tidigt i morgon.
IFK Norrköping är med ända till Flekke.
Annars hade jag leirskule idag (när det kommer norska barn som vi har aktiviteter för) och jag har ju snorkling som vanligt, vilket allt som oftast är roligt. Men idag hade vi en kille med Aspergers och som spranf runt i sin egen värld, en tjock kille som sjönk och inte fattade vad jag sa och sen en tjej som var väldigt dyster och inte ville försöka sig på något. Alla dessa barn var i min grupp, men som tur var så hjälpte Stella mig. Sen när vi skulle klä på oss efter att ha hängt i bastun ett tag så insåg vi att barnen hade fått med sig Stella kläder, haha. Stackars Stella, men Hero och jag såg det som ett tillfälle att skratta åt saken. + att de hade tagit mina strumpor, som egentligen var Kunals och därmed ett par stora manssockor.
Efter att ha suttit i två timmar med en kille från Argentina och missat min efterlängtade skypedejt med Nicoline, som pratar way more än han borde, för att lösa mitt problem med att Skype inte funkade, så insåg vi att det var väldigt många som hade problem med Skype. Till slut fik jag låna Heros dator så att jag kunde prata med min älskling och det känns fortfarande lika konstigt att prata på skype istället för att gå till hans rum, men det är väl bara att vänja sig.
Nu ska jag sova för jag ska upp tidigt i morgon.
IFK Norrköping är med ända till Flekke.
flummis.
Tro det eller ej, men kvällen igår blev väldigt mysig och jag njöt av att umgås med människor som jag tycker väldigt mycket om. Jag skulle ha spelat fotboll i Dale med de handikappade killarna, men de kom inte så vi fick snällt åka hem igen - vilket jag faktiskt var ganska glad för. Istället bakade jag brownie med Stella och Mende + att Mende städade mitt hörn, tack. Haha, hon är för go, jag bad inte ens om det. Sen satt vi ett gäng i mitt rum och snackade skit i några timmar och därefter gick jag för att säga hejdå till min extra rummis Matti (Kunals rummis) som åker hem till Finland idag och sen skulle jag ta en sista titt på Kunals hörn, men det var redan tömt av en annan... Sen flummande jag runt lite och gick och la mig alldeles för sent, men det var det värt.
Med för några timmar av sömn var jag väldigt trött i morse och stängde av mitt alarm i sömnen, men som tur är har jag en snäll rummis, Marie, som väckte mig 7.55 för vi båda hade försovit oss. Matteprov på det och nu Human Rights där vi disskuterar World Systems Theory och Liberalism (och skriver blogginlägg, hehe)
11 dagar kvar tills jag äntligen är hemma!
Jag och Mende på graduation.
Med för några timmar av sömn var jag väldigt trött i morse och stängde av mitt alarm i sömnen, men som tur är har jag en snäll rummis, Marie, som väckte mig 7.55 för vi båda hade försovit oss. Matteprov på det och nu Human Rights där vi disskuterar World Systems Theory och Liberalism (och skriver blogginlägg, hehe)
11 dagar kvar tills jag äntligen är hemma!
Jag och Mende på graduation.
deppigt.
Igår var hemsk, idag är det bara jättedåligt så i morgon kommer det förhoppningsvis bara att vara en dålig dag. Jag pratade precis med Lovisa och vi båda var överens om att det nog alltid kommer vara så att man inser hur bra någonting är efter att det är borta. Det var flera personen som jag upptäckte var underbara människor nu på slutet och jag kom till den punkten då jag insåg det, men inte hann umgås tillräckligt med dom. I guess that's life.
På ett sätt känner jag inte för att göra någonting, men samtidigt vill jag inte spendera sista tiden här med att deppa över de som har lämnat istället för att umgås med dom som faktiskt är kvar. Därför ska jag nu gå och mysa med Alma och Stella, och sen innan middagen ska jag skypa med min älskling. Det är nästan töntigt hur mycket jag saknar honom. 
deppis nr. 1
p.s alla ser ut som kineser idag.
24th of May.
Den här dagen har varit en av de värsta i mitt liv, andraåringarna har lämnat oss. Igårkväll var det graduation party för dom och jag var där och hjälpte till med att stå i baren och städa, vilket var en riktigt rolig kväll. Däremot idag när det var själva cermonin, och de åkte till Oslo eller Bergen för att sedan flyga hem till deras hörn av världen, var det hemskt. Jag hade förberett mig en del inför idag, men jag trodde aldrig att det skulle göra såhär ont. Det känns som att någon har slitit ut mitt hjärta och står och hoppar på det. Jag saknar några av dem så otroligt mycket och jag kan inte fatta att jag kanske aldrig kommer att få se dom igen... Naina, min rummis från Pakistan, åkte förut och jag höll på att inte släppa taget om henne. Det går inte att beskriva känslan när vi alla stod där och kramades och sa hejdå. Vi grät och grät och grät, fyfan vad det är jobbigt. Jag var också tvungen att säga hejdå till Kunal och det känns hemskt, även fast jag vet att jag kommer träffa honom mycket under sommaren vet jag att vi aldrig kommer att sova tillsammans i hans lilla bås i room 203 i Sweden House och äta vitlöksbröd och somna till en film. Och att inte ha Naina i rummet känns hemsk, framför allt efter Katherine har tagit över hennes hörn. Förut var jag nära på att säga åt Katherine att hon ska fan inte få förstöra det sista vi har kvar av Naina.
Allt känns bara så konstigt... Igårkväll gick jag, Kunal, Oda, Mohamed och Andreas tillsammans hem ifrån deras party och allt kändes så himla bra. De fyra är alla underbara människor, och jag vet bara inte hur det här stället ska bli detsamma utan dom.
Just nu vill jag bara härifrån och bara vara ifred.
Jag och mina två favoritkillar.
Allt känns bara så konstigt... Igårkväll gick jag, Kunal, Oda, Mohamed och Andreas tillsammans hem ifrån deras party och allt kändes så himla bra. De fyra är alla underbara människor, och jag vet bara inte hur det här stället ska bli detsamma utan dom.
Just nu vill jag bara härifrån och bara vara ifred.
Jag och mina två favoritkillar.
panncakes.
Igår hade vi en sista svenskträff med alla förstaåringar och andraåringar där vi körde 5-kamp och mys. 5-kamp är alltid lika roligt, speciellt norsk fylla. Jag har en video som jag ska försöka få upp här i morgon, men just nu sitter jag i Kunals säng och håller på att somna. Efter det var det sista festen här på skolan innan andraåringarna åker på tisdag och ibland blir jag lite nervös vid tanken på hur jag kommer dansa ute hemma, haha det är inte okej så som vi dansar här i alla fall... Får helt enkelt lita på att det sitter i ryggmärgen hur man skakar rumpa osv. på rätt sätt.
Idag skulle jag och Kunal ha en mysig sovmorgon, första och sista, men icke sa nicke. Självklart ska vi inte kunna få ha det. Stölder har varit ett stort problem under hela året här på skolan, och nu börjar alla elever bli väldigt frustrerade för att de åker snart hem och därmed försvinner troligtvis alla stulna saker också. Så igår på elevrådsmötet togs det här problemet upp igen och vissa blev alldeles för känslosamma och kom på den brillianta (läs svindåliga, enligt mig) idén att kalla till student body meeting, där alla elever måste vara närvarande utan lärare, för att rösta om vi ska kalla hit polis eller göra någon annan slags genomsökning av hela campus. Så det var vad jag gjorde hela förmiddagen idag. Det slutade med att majoriteten ville kalla hit polis eller låta lärare genomsöka alla saker. Roligt såhär sista dagarna på terminen.
Däremot blev det en rolig kväll när jag och ett gäng killar gav oss ut i ösregnet för att paddla, sen gå till poolen och nu till sist gjorde vi våra pannkakor. Nu ska vi kolla på film, men jag kommer somna på direkten, och i morgon har jag skola och sen ska jag stå i baren på andraåringarnas graduation party, yeeeeeah - de kommer vara dyngfulla hela bunten.
.
tiden börjar rinna ut.
Jag lever, tro det eller ej. Det har bara varit så sjukt mycket att göra senaste tiden så jag har inte riktigt hittat tiden och lusten att sätta mig ner och skriva. Veckorna sen sist har bestått av plugg, plugg och plugg inför exams och sen hade vi våra exams och därefter har jag bara försökt landa och hitta andan igen. Jag vet att vi inte har sommarlov än, men det känns som det eftersom vi inte pluggar inför våra exams längre. Men det är fortfarande en massa uppsatser som ska skrivas och labrapporter som ska göras, men jag tänker inte plugga förrän andraåringarna har åkt på tisdagkväll. Tills dess vill jag bara umgås med dem, speciellt Kunal, och få vila lite. Igår fick jag tillbaka min pojkvän från IB och det är underbart. För första gången sen månader tillbaka, och framför allt senaste 1 ½ månaden, har det inte varit en dag, inte ens en kväll eller eftermiddag som han inte har pluggat.
Annars är det mycket blandade känslor just nu. Senaste månaden, kanske mer, har jag haft väldigt mycket hemlängtan och önskar att jag var hemma nu! Samtidigt vill jag inte att andraåringarna ska åka och jag vill inte lämna alla här. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna... Och att jag börjat titta mer seriöst på universitet och college inför nästa år. Gaaaah, det är spännande men lite läskigt också för det finns oändligt många valmöjligheter.
Just nu är min plan att njuta av sista tiden här och börja förbereda inför nästa år. Sen är min plan att komma hem och ha världens underbaraste sommar med mina kära.
Okej, det ösregnar nu och har gjort det senaste dagarna, men när vi alla pluggade som galningar inför exams då var det såhär ärligt ute. Jag och Stella-plutt.
last day of classes.
I fredags slutade andra åringarna deras lektion för att kunna plugga på egen hand inför deras exams. Med detta följer ju självklart traditioner, som alltid på det här stället, och för last day of classes är det dränka första åringarna som gäller. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända så vi hade vår presentation så började folk skrika och banka på dörrarna. Jag blev upplockad av Jakuub, en tjeckisk kille på typ två meter och utlyft utomhus där alla andraåringar står och väntar på oss och Kunal som skriker ”she’s mine!” och häller en hink med iskallt fjordvatten på mig… Därefter dök de på oss och vattenkriget var igång. Jag blev slängd i fjorden och nedtryck i leran, och som om inte det vore nog blev jag upplyft i mina fötter av Axel och Öysten och doppad i en stor bunke med vatten. Det var kallt, blött och lerigt men sjukt roligt!
skin diving.
Det är torsdag och snart är också den här veckan slut. Galet.
Jag är sjukt trött efter att ha snorklat i poolen 2-3 timmar varje eftermiddag den här veckan, för att vi håller på att bli tränade inför Leirskule - norskarnas motsvarighet på vår klassresa i 6:an. De ser fram emot den här veckan sen de är små och det är verkligen en big deal för dem, så varje vecka framöver kommer det att komma barn som vi ska underhålla varje eftermiddag. Så varje torsdag från och med veckan efter påsk kommer jag att snorkla runt i poolen och lära barnen att snorkla, as nice. Det är roligt, men eftersom vi har gjort det varje dag den här veckan och ska idag + i morgon också så börjar det bli lite tröttsamt.
Igår hade vi houes cleaning direkt efter skolan, sen snorkling hela eftermiddagen, käka middag och sen direkt åka och spela fotboll med de handikappade killarna i Dale, skypa med Axel och sen till slut halvsova i Kunals säng. Puh, jag somnade gott igårkväll.
I morse fortsatte jag och Benjamin vår presentation om hav i D.Studies, och även fast det är intressant är det relativt komplicerat och så himla mycket. Vi gick igenom studieplanen inför våra exams och insåg att delen om hav som vår lärare har gett mig och Benji ska ges 30 timmar. Say what? Daniel, vår lärare, sa till oss att 'det där är inga problem, ni fixar det' och när vi frågade om han skulle undervisa också sa han att det inte var nödvändigt. Kill me, vår presentation kommer aldrig att ta slut. Vi har redan presenterat i 1 ½ timme och kommit typ 1/4. Kuuuul.
Just nu vill jag att min lektion ska ta slut så att jag kan gå och sova med Kunal...
Min finaste sömntuta.
Jag är sjukt trött efter att ha snorklat i poolen 2-3 timmar varje eftermiddag den här veckan, för att vi håller på att bli tränade inför Leirskule - norskarnas motsvarighet på vår klassresa i 6:an. De ser fram emot den här veckan sen de är små och det är verkligen en big deal för dem, så varje vecka framöver kommer det att komma barn som vi ska underhålla varje eftermiddag. Så varje torsdag från och med veckan efter påsk kommer jag att snorkla runt i poolen och lära barnen att snorkla, as nice. Det är roligt, men eftersom vi har gjort det varje dag den här veckan och ska idag + i morgon också så börjar det bli lite tröttsamt.
Igår hade vi houes cleaning direkt efter skolan, sen snorkling hela eftermiddagen, käka middag och sen direkt åka och spela fotboll med de handikappade killarna i Dale, skypa med Axel och sen till slut halvsova i Kunals säng. Puh, jag somnade gott igårkväll.
I morse fortsatte jag och Benjamin vår presentation om hav i D.Studies, och även fast det är intressant är det relativt komplicerat och så himla mycket. Vi gick igenom studieplanen inför våra exams och insåg att delen om hav som vår lärare har gett mig och Benji ska ges 30 timmar. Say what? Daniel, vår lärare, sa till oss att 'det där är inga problem, ni fixar det' och när vi frågade om han skulle undervisa också sa han att det inte var nödvändigt. Kill me, vår presentation kommer aldrig att ta slut. Vi har redan presenterat i 1 ½ timme och kommit typ 1/4. Kuuuul.
Just nu vill jag att min lektion ska ta slut så att jag kan gå och sova med Kunal...
Min finaste sömntuta.
spring's here.
Förlåt... Det är alldeles för länge sen jag uppdaterade här, men tiden bara rusar förbi.
Det börjar bli vår till och med här och jag känner redan hur humöret blir bättre på en gång. Idag är det dock gråmulet och regnigt, som vanligt, men igår var det underbart! Jag och några stycken satt utomhus med fjorden som klassrumsväggar och pluggade för att sen på kvällen spela twister på bryggan vid båthuset. Jag njöt av varje sekund och jag blev påmind, efter en lång tid med hemlängtan, om hur underbart det faktiskt är här.
Vår exams är den 9-14 maj och det låter som jättelångt borta, men faktum är att det kommer närmare för varje dag som går. Smart va? Jag har dock börjat att repetera lite grann, men just nu vill jag bara flumma omkring och inte alls plugga hela dagarna, och det tänker jag inte göra men lite mer effektivitet skulle nog inte skada. Det kommer att gå bra, det är jag övertygad om.
Vi har också fått veta 4 /8 av våra noll-åringar, alltså dom som vi kommer att spendera nästa år ihop med. Jag är inte helt övertygad än och jag har inte riktigt hunnit bli exalterad över det, för just nu tänker jag mest på att jag inte vill att andraåringarna ska åka. Det är inte så många av dom som jag umgås med, men de få jag faktiskt gör det med kommer jag att sakna otroligt mycket. Men inget depp än, som jag dagligen påminner mig om, det är bättre att njuta av tiden som är kvar.
Det börjar bli vår till och med här och jag känner redan hur humöret blir bättre på en gång. Idag är det dock gråmulet och regnigt, som vanligt, men igår var det underbart! Jag och några stycken satt utomhus med fjorden som klassrumsväggar och pluggade för att sen på kvällen spela twister på bryggan vid båthuset. Jag njöt av varje sekund och jag blev påmind, efter en lång tid med hemlängtan, om hur underbart det faktiskt är här.
Vår exams är den 9-14 maj och det låter som jättelångt borta, men faktum är att det kommer närmare för varje dag som går. Smart va? Jag har dock börjat att repetera lite grann, men just nu vill jag bara flumma omkring och inte alls plugga hela dagarna, och det tänker jag inte göra men lite mer effektivitet skulle nog inte skada. Det kommer att gå bra, det är jag övertygad om.
Vi har också fått veta 4 /8 av våra noll-åringar, alltså dom som vi kommer att spendera nästa år ihop med. Jag är inte helt övertygad än och jag har inte riktigt hunnit bli exalterad över det, för just nu tänker jag mest på att jag inte vill att andraåringarna ska åka. Det är inte så många av dom som jag umgås med, men de få jag faktiskt gör det med kommer jag att sakna otroligt mycket. Men inget depp än, som jag dagligen påminner mig om, det är bättre att njuta av tiden som är kvar.
university; acceptance or rejection?
Just nu i denna stund sitter ett antal elever på campus, inklusive Kunal, och läser om de har fått en plats på tre olika Ivy League universitet, alltså Dartmouth, Brown och Princeton. Jag mår illa för att jag är så nervös för hans skull, och jag vågar inte tänka på att jag kommer att vara i samma sits som dom om exakt ett år. Sen måste jag ju jobba mig till bra betyg innan jag kommer upp på deras nivå, men jag tänker på universitet i allmänhet.
Annars rullar dagarna på med mycket att göra, men jag har lyckats bli relativt strukturerad och effektiv så stressed har minskat enormt mycket under senaste dagarna. På lördag ska vi ha Youth Leadership Day som jag är med och arrangerar och jag tillsammans med Komeh från Sierra Leone ska hålla i en workshop om teamwork. Det kommer nog att bli en rolig dag, men just nu vill jag bara bli klar med alla stora extra event så att jag fullt kan börja fokusera på att börja repetera allt vi gjort sen i september inför våra exams i maj.
I tisdags hade jag tillsammans med det nya first-aid laget vår första session. Det ska bli spännande och få komma igång med allt och förhoppnigvis blir jag antagen på en minikurs i radiokommunikation den 29-1 april/maj. Vi kommer att lära oss så sjukt mycket och jag kan verkligen se mig själv jobba som volontär hos Röda Korset som first aider. Det vore galet häftigt att jobba under t ex. katastroftider eller liknande. Men, nu ska jag komma ner på jorden igen med allt vad gäller first aid och universitet - jag är inte riktigt där än.
Tillbaka till verkligheten och nervositeten, nu ska jag fortsätta skriva.
Godnatt.
Här har ni mitt rums bild till vår yearbook - HUMAN PYRAMID.
Annars rullar dagarna på med mycket att göra, men jag har lyckats bli relativt strukturerad och effektiv så stressed har minskat enormt mycket under senaste dagarna. På lördag ska vi ha Youth Leadership Day som jag är med och arrangerar och jag tillsammans med Komeh från Sierra Leone ska hålla i en workshop om teamwork. Det kommer nog att bli en rolig dag, men just nu vill jag bara bli klar med alla stora extra event så att jag fullt kan börja fokusera på att börja repetera allt vi gjort sen i september inför våra exams i maj.
I tisdags hade jag tillsammans med det nya first-aid laget vår första session. Det ska bli spännande och få komma igång med allt och förhoppnigvis blir jag antagen på en minikurs i radiokommunikation den 29-1 april/maj. Vi kommer att lära oss så sjukt mycket och jag kan verkligen se mig själv jobba som volontär hos Röda Korset som first aider. Det vore galet häftigt att jobba under t ex. katastroftider eller liknande. Men, nu ska jag komma ner på jorden igen med allt vad gäller first aid och universitet - jag är inte riktigt där än.
Tillbaka till verkligheten och nervositeten, nu ska jag fortsätta skriva.
Godnatt.
Här har ni mitt rums bild till vår yearbook - HUMAN PYRAMID.
global concerns.
Igår kväll när jag var med Kunal skriver Mohamed på skolchatten "Pick a movie, be in your (Kunal's) room at 23 and we will bake for you". Så himla söta, haha. Så Mohamed och Oda bakade en supergod chokladkaka och sen tittade vi på Conviction, mysig söndagskväll. Dock blev det väldigt sent och eftersom jag anordnade en workshop för våran Nordic Global Concerns idag var jag väldigt trött när jag vaknade. Förutom det har jag två inkompetenta killar i min grupp och jag kände mig väldigt stressad inför dagen. Men det gick bra och vi fick faktiskt väldigt mycket bra kommentarer om vår workshop, som handlade om bistånd från Nordiska länder. Jag presenterade en case study om Sveriges bistånd till Mocambique och därefter hade vi en diskussion om bistånd är en effektiv metod eller inte.
Efter Global Concerns gick jag halvsov framför Desperate Housewives och blev väckt av Kunal senare under eftermiddagen. Jag har någon slags hatkärlek till att sova under eftermiddagarna, för det är underbart att krypa ner under täcken och blunda när man är trött efter skolan - men det är hemsk att vakna och känna sig helt förvirrad.
Sen hade vi advisor dinner och house meeting. Nu - dags för matte och spanska.
Jag och Helene, min underbara norska.
Efter Global Concerns gick jag halvsov framför Desperate Housewives och blev väckt av Kunal senare under eftermiddagen. Jag har någon slags hatkärlek till att sova under eftermiddagarna, för det är underbart att krypa ner under täcken och blunda när man är trött efter skolan - men det är hemsk att vakna och känna sig helt förvirrad.
Sen hade vi advisor dinner och house meeting. Nu - dags för matte och spanska.
Jag och Helene, min underbara norska.
bildbomb från african show.
Alla bilder är tagna av Ingeborg Flage
african day.
Igår var det African Day och hela dagen i afrikas tecken. På dagen var det bazaar där alla från de olika afrikanska länderna hade ett bord var med typiska saker för deras länder. Till middag fick vi en blandning av många olika afrikanska rätter och det var sjuuuukt gott, men väldigt starkt för en mesig svensk som mig. Att få någonting annat än motsvarade halvtaskig skolmat två gånger om dagen, sju dagar i veckan (förutom middagen lördagar som brukar vara god) är som att komma till himmelriket. Jag trodde aldrig att jag skulle uppskatta "bra" mat så mycket som jag gör efter att ha bott här.
Sen på kvällen var det African Show och det var i princip två timmar av skaka rumpa. Helt otroligt vad de är bra på att skaka, jag ska lära mig att skaka som en riktig afrikan innan jag tar studenten 2012 - det är något som är säkert.
Efter showen var det fiesta och jag var kvar någon timme innan jag, Kunal, Mohamed, Oda och Stella bestämde oss för att kolla på film. Mohamed och Oda övergav oss och gick och la sig ganska snart, Kunal och jag tröttnade på filmen och Stella tog saken i egna händer och satte på Bert. Det var min lördagkväll.
Sen på kvällen var det African Show och det var i princip två timmar av skaka rumpa. Helt otroligt vad de är bra på att skaka, jag ska lära mig att skaka som en riktig afrikan innan jag tar studenten 2012 - det är något som är säkert.
Efter showen var det fiesta och jag var kvar någon timme innan jag, Kunal, Mohamed, Oda och Stella bestämde oss för att kolla på film. Mohamed och Oda övergav oss och gick och la sig ganska snart, Kunal och jag tröttnade på filmen och Stella tog saken i egna händer och satte på Bert. Det var min lördagkväll.
