we have the world in our hands.
From the next class and on they are officially my last classes in each subject, ever, for the IB. I'm sure of how that feel because in one way it's great that the IB is soon over, but at the same time it's sad... I've loved my subjects (most of them) and my class mates (most of them) and my teachers (most of them). But I guess everything comes to an end eventually. Next week is revision week without classes and the Monday afterwards I have my first exam: Human Rights.
My absolute favourite class has been Development Studies and to thank our edmirable teacher, Daniel, me and Benji made a card for him yesterday. It started off as an idea of making the world and then add pictures on all of us students in the class and we decided to do it, but we were unaware of the fact that it was quite a big project. All in all, it took us five hours to draw, cut, draw again, cut again and paste everything. Though it took ages, it was worth it. The card turned out great, if I'm allowed to brag, but the best part was to spend some quality time with Benji which I haven't done in a looong time.
It really doesn't look like a lot of work on the picture...
Indian style.
Okay. I'm going international. As requested by my lovely room mates, my entries will from now on be written in English.
We just came back to our room after a dinner together with a boys room at Ashok's house (our house mentor) where we ate awesome Indian food. We spent two hours there and I think we all enjoyed eating something else than food provided by the school, but also the nice atmosphere from being in a house with a living room and listening to their stories about India. Pretty great start of the week.
Apart from that I haven't been studying at all today, which makes me kinda stressed, it's been a good day. A bunch of us went to Dale (the closest town) earlier today and bought a lot of food and then stayed at a cafe for a while before we went back. And it's been sunny, so no complaints.
I'm actually gonna go to bed very soon, after playing a bit of Rumble, and then I'll be more productive tomorrow. Always when I don't feel like studying in the evening I convince myself that going to bed in also productive in a way, since I'll be more rested tomorrow and can be more effecient. To be honest, I usually end up procrastinating instead of actually going to bed. Anyways, here's a video of Nanda teaching me how to eat with my hands instead of using cutlery... And yeah, I look like a gigant next to those thiny girls.
the weekend.
I slutet av förra veckan hade vi finbesök här på RCN. Skolans styrelse och den nordiska kommittén hade sin årliga träff här och även den nya rektorn (som förövrigt är svinsnygg) och sveriges representanter är Ingegerd Wärnersson, fd. skolminister och riksdagskvinna, och Jan Björkman, fd. riksdagens vice talman, så jag såg verkligen fram emot att träffa dom. Jag träffade Ingegerd förra året när de var här och tyckte redan då att hon var trevligt och väldigt rolig och hon var sig lik den här gången också. Jag och Alma visade dom runt på skolan och vi pratade i närmare två timmar om livet på skolan och vissa problem som ledningen inte har tagit tag i. Det kändes väldigt skönt att prata med personer som verkligen lyssnar och vill hjälpa, sen att de sitter på mycket inflytande är ju bara ett plus i kanten.
Förutom att prata med de olika styrelsemedlemmarna så gick min vecka åt till att ha migrän. Jag är så jävla trött på att ha migrän, det förstörde precis allting jag hade tänkt att göra (läs plugga och träna). Aja, jag försöker påminna mig om att det är inge idé att klaga på något jag inte kan göra något åt. Fast när jag tänker efter är det väl det jag inte kan göra något åt som jag borde klaga på och inte det jag faktiskt kan göra något åt, eller?
Nu ska jag inte klaga utan jag ska ge några gigantiska guldstjärnor till mina fina vänner Stella, Alma och Kathrine (och alla andra som tar konst som ämne) för de hade sin utställning idag och shit vad de är duktiga. Egentligen visste jag det redan, men idag när jag gick runt och tittade på deras utställningar kände jag mig så töntig för jag var så extremt stolt. Jag var sådär "ååååh, kan jag inte få en bild på er tillsammans för ni är så himla duktiga." Mamma-stil-pinsam. Jag måste skärpa mig.
Alla konstelever.
Alma och Stella
Efter att jag tvingat Stella att gå med på att ta en bild tillsammans med hennes tavla som jag har förälskat mig i.
Ett av mina favoritverk av Kathrine.
addicted.
Jag har blivit beroende. Jag har nog känt det på mig under en längre tid, men inte förrän nu har jag erkänt det för mig själv. Rumble. Ett ordspel på iphonen. Åter igen tänker jag lägga skulden på Nicoline Karlsson. Det var hon som fick mig att köpa en iphone från första början och hade jag inte gjort det hade jaginte suttit här och slösat min dyrbara tid på att spela detta spel SAMTIDIGT som jag tittar på One Tree Hill. Vilket förfall.
Mitt namn ....betty skyller jag på Karin Bergling. Det var, utan hennes vetskap, från henne jag fick inspirationen till detta pinsamma namn. Det är så pinsamt att jag skäms för mig själv.
Det är så skönt att skylla på andra ibland. Borde definitivt göra det lite oftare.
dagens i-landsproblem.
Idag klappar jag mig själv på axeln efter att ha pluggat Human Rights intensivt i 4 timmar med lite småraster. Human Rights har tyvärr varit det ämne jag tyckt minst om under båda två åren, mest pga att jag haft en väldigt otur med lärare och att det alltid är extremt oeffektivt på lektionerna. För några dagar sen tittade jag igenom hela kursplanen och kände "herregud, vad är det här?", men nu efter tre dagars pluggande tycker jag att det är väldigt intressant och önskar att jag hade pluggat under årens gång och inte behöva sitta och sträckläsa allt. Tänk om jag kan komma ihåg det här i framtiden.
Annars då? Igår arrangerade några elever ett Disneymaraton, men jag gick bara på Ringaren av Notre Dam och den är ju bara så himla bra! Jag är rädd för att jag ska fastna i ett Disneyträsk och spendera alldeles för mycket tid på att titta på Disneyfilmer. Jag har redan fastnat i One Tree Hill-träsket igen tack vare Nicoline och det är knappt att jag hinner med det så jag tror att jag måste välja. Ack vad livet är orättvist ibland.
Mitt andra dilemma handlar om min boendesituation. Som jag tidigare skrivit så lever numera som en flykting då jag bor hos skolsköterskan men har alla mina saker i svarta sopsäckar antingen i badrummet på mitt gamla rum eller i korridoren utanför. Jag vill inte bo på mitt rum eftersom jag blir uppäten av lössen, men det börjar bli väldigt frustrerande att sova på ett ställe, ha mina saker på ett annat och sitta och plugga på ett tredje. I morgon börjar skolan igen och för min egen skull tror jag att det är en bra idé att ha bestämt mig innan lektionerna börjar igen. Kunde inte bara dessa jävla vägglöss ha hållt sig borta så hade vi sluppit så otroligt mycket problem?!?!
Min garderob just nu.
smugglers.
För några timmar sen gick smugglingleken av stapeln och jag började som dealer tillsammans med en svensk förstaåring Farhiya. Vi gick helhjärtat in i våra roller och sålde dyrt kokain och de som inte hade tillräckligt med pengar fick bl a gå och köpa glass till oss för att få sina grejer. Vi spelade två omgångar och när det var dags för andra omgången var jag polis och mörkret hade fallit så det var hypat och adrenalinet pumpade moahaha. Alla sprang runt över hela campus och jagade varandra. Det var precis så barnsligt kul som jag hade hoppats på!
Nu ska jag äta nudlar och titta på ett avsnitt av One Tree Hill och sen ska jag sooooooooova.
studenttankar.
För en vecka sen, eller kanske två, beställde jag och Stella våra studentmössor. Det kändes lite konstigt och faktiskt mer jobbigt än spännande, men vi gjorde det i alla fall. När jag väl höll den i handen kändes det nästan ännu fjantigare än vad det gjorde när vi beställde den. Jag vet inte varför, men det känns konstigt att tänka att jag ska ta studenten i vår. Under studentveckan förra året önskade jag så innerligt att jag kunde fått vara en del utav deras firande, som student alltså, men när jag väl stod där på mina vänners utspring kändes det inte riktigt så längre. Jag kunde inte riktigt se mig själv stå där med dom och det kändes snarare som att jag hade tagit studenten ett år tidigare när jag slutade på Kunskap och flyttade hit. Jag tror också att det känns konstigt för att det inte riktigt passar in här då vårt firande består av en väldigt neutral ceremoni.
Nu har vi i alla fall fått mössan och om jag känner mig själv rätt kommer jag nog bli mer entusiastisk ju närmare studenten vi kommer. Som en av få svenskar ska jag även ta del av den norska studenttraditionen Russ. De har röda hängselbyxor, liknande de vi har hemma för universiteten, och så gör de en massa dumma saker under tre veckor. DET ser jag däremot väldigt mycket fram emot.
påsk och droger.
Igår satt jag och två danska killar och paketerade kokain till kl. 1 på natten. Bad ass right? Vi håller på att arrangera en ”smugglingslek” för ca 50 personer till i morgon kväll så vi hade köpt mängder med mjöl som vi gjorde paket av för att det ska se verkligt ut. Egentligen är det lite barnsligt, men jag tror att det kommer bli sjukt kul. Under tiden vi höll på med detta berättar en av killarna att hans familj har haschplantor växandes i deras trädgård och att hans mamma en gång la några plantor i komposten så att när de senare spred ut jorden så började det växa överallt. Jag borde inte vara förvånad, men jag satt där med en smärre chock över det jag hört. I nästa sekund tar den andra dansken fram sitt kreditkort och börjar göra linor av mjölet och det var tydligt att han kunde sin grej. Därefter kom den ena historien efter den andre och jag kände mig ganska malplacerad. Droger är som godis för danskarna.
När klockan var 2 var det dags att försöka sova för att sedan vakna vid 8 för att fixa frukost i (på?) sängen till Fredrik som fyller 19 idag. Med lite halvtaskig timing så blev det i alla fall av och jag gick tillbaka och försökte sova lite till. Någon timme senare var det dags att gå upp igen för att fixa födelsedagsbrunch till Helene som också fyller 19 idag. Myspys.
Nu har jag lite tid för mig själv innan det är dags att göra pannkakor och spela in en video till Fredrik som vi ska fira ikväll. SEN ska jag plugga är det tänk. Jag är trööött.
Glad påsk på er!
Asger och Oliver med våra droger.
long time no see.
Det finns helt klart ett samband mellan mitt humör/ mående och bloggande. Senaste två veckorna har varit hemska och därför har jag gömt mig från, ehm ja, allt skulle man väl kunna säga. Nu ser jag ljuset igen och därför har jag nu pluggat matte, skypat med pappa och Nicoline och skriver nu här. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag vill skriva men jag vet att jag vill, hm.
Sen sist har jag fyllt i alla CSN papper och skickat in dem för att förhoppningsvis snart få tillbaka dom godkända så att jag kan ansöka om visum till Kanada, wihuu! Sen har vi har Las Americas Day (temadag för Nord- och Sydamerika), flyttat ut och tillbaka in med alla saker pga våra små husdjur vägglössen. Sen har jag även flyttat ifrån vårt rum igen för att jag inte längre stod ut att bli uppäten varje natt så nu sover jag som en flykting på en madrass i ett litet rum hos skolsköterskan. Jag har även haft ett antal irriterade och uppgivna möten med administrationen där jag på ett ödmjuk sätt har talat om för dom att deras lösningar inte är tillräckliga. Jag har också hunnit få en varning för att jag satt i Mendes rum kl 00.20 och reglerna säger att vi inte får vara varandras rum efter midnatt. I'm a criminal, tungt, det trodde ni inte va? Egentligen stör det mig någon fruktansvärt, men jag sväljer min irritation och låtsas som att det inte har hänt. Jag har inte gjort någon illa och det är huvudsaken.
Nu ska jag gå och äta nachos med Kathrine och Helene, en liten nordisk food club. Myspys.
Jag, Felipe med sin mexikanska nationaldräkt och Farhiya.
underbara lördag.
Just nu är jag så härligt matt i kroppen efter att ha spelat fotboll i morse, varit ute och paddlat hela eftermiddagen och haft strålande solsken hela dagen. Det är nästan löjligt så mycket solen gör. Alla är ute; umgås, spelar gitarr och sjunger, spelar basket på planen vi har mitt i student village och bara är allmänt glada. Atmosfären på skolan förändras från regn, stress, plugg och skitsnack till sol, folk är avslappnade, hittar på roliga saker och sprider glädje. Fler dagar som den här tack!
Nu ska jag plugga i några timmar och sen får vi se vad som händer i kväll, men om jag inte blir piggare än såhär kanske det blir en tidigt kväll - inte helt fel.
Den här fisken hittade jag och Stella liggandes död på havsbotten så vi tog upp den och Stella adopterade den. Hertzel döptes den till, eller något liknande, och exakt i denna position fick den följa med på vår tur
it's a beautiful day.
Vi spöade skiten ur förstaåringarna i fotboll, rent ut sagt. Vi vann med 7-0 och jag fick göra ett mål. Självklart är det ju alltid extra roligt att vinna, men förutom vinsten så var det bara så himla roligt att spela! Det var bra stämning och alla var fokuserade till hundra procent. Tyvärr blev en kille skjuten i bakhuvudet av Amoko, en tredjedel av det tidigare nämda African crew, och fick ordentligt ont i sin käke. Jag stod framför killen som blev skjuten på och jag såg hur hela hans käke flyttade på sig när bollen träffade. Det slutade med ambulans till närmsta sjukhus. Men förutom det var det en fröjd att spela.
Därefter åt vi, för en gångs skull, god middag med lax och sen accepterade jag mitt offer från Simon Fraser University och betalade avigften, ansökte om boende och läste igenom alla regler för visumansökning. Som jag också nämnde tidigare så har det också varit sol hela dagen. Idag kan ha varit en av de absolut bästa dagarna på länge. Framför allt eftersom det blev ett mysigt avslut på kvällen med käk tillsammans med Stella och Fredrik.
Nu ska jag sova för i morgon kl. 8 ska jag och Stella upp och plugga, kl. 11 ska jag spela fotboll med massa tjejer och sen kl. 13 ska vi ut och paddla i några timmar. Det går bra nu.
Puss och godnatt.
a/br>
soool och vååår.
Det är soool och vår i Flekke! Innan lunch hade jag och Stella håltimme så vi gick och köpte glass och satte oss och njöt av solen, underbart. Nu laddar jag upp för en presentation på geografin och för efter skolan spela vårens fotbollsmatch mellan första- och andraåringar. Det är mycket prestige på spel och jag ska spela ytterback med the african crew som består av tre välbyggda killar. Känns tryggt.
Förresten! Igår beställde jag och Stella våra studentmössor, jippi!
värt att veta.
Det finns hela tiden något man kan lära sig och det gäller att multitaska om man ska hinna med allt.
ordbajsande.
Tillsammans med en norsk tjej, Wiktoria, har jag börjat ha cardio combat sessions varje söndag kväll för intresserade tjejer på skolan där hon håller i boxningsdelen och jag kör styrka. Det är riktigt roligt, men väldigt jobbigt, och det har känts både igår och idag kan jag lova. Varje gång jag skriver får jag kramp i högra sidan av ryggen och även i högra armen. Känns som ett bevis på att jag kanske skulle börja träna lite mer styrka, eller? Trots att jag klagar älskar jag ändå att ha träningsvärk.
Idag har jag varit ledig varannan lektion vilket kan vara antingen asskönt eller a waste of time. Idag blev det a waste of time för första lediga timmen hängde jag med Samuel och snackade skit och nu sitter jag och surfar runt och skriver här, vilket i och för sig inte bara är slöseri med tid. För en gångs skull känner jag att jag verkligen inte har något att berätta mer än att jag ska springa och käka lunch nu, yeeeah, känns värt att skriva ned.
Bye.
goooood stuff.
Ahrååå! Spacead video och sjukt bra låt.
död åt vägglöss.
I torsdags eftermiddag fick jag reda på att jag och mina rummisar var tvugna att flytta tillbaka till vårt rum. Anticimex hade varit här under dagen och sprayat gift i hela rummet och nu är vi tvugna att sova här som lockbete för dessa jävla vägglöss. Vägglöss är små äckliga kryp som lever på människoblod, men är attraherade av kroppsvärme och koldioxid som vi andas ut och det enda sättet att lura ut dom från sina gömställen i sprickor eller små utrymmen i träet är genom att vi sover i våra sängar. Jag förstår att det är enda sättet att få död på dom, men det gör det inte mindre obehagligt att behöva dela säng med dom små kräken. Första natten fick jag sex bett, men i natt var de lugna och gav mig bara tre. Det är fruktansvärt påfrestande att inte få sin enda privata plats på denna skola i fred och kunna känna sig bekväm där, men det är bara att försöka göra det bästa av situationen. Tyvärr är det ibland lättare sagt än gjort.
Ett brev från Vietnam och min mamma gjorde i alla fall min dag lite bättre. Nu ska jag försöka bli klar med min presentation om "International Participation and Success in an international sports event". Jag ska prata om OS i Beijing 2008 och hur det påverkade staden i sig, men också Kina i stort. Intressant, men med en obefintlig koncentrationsförmåga går det trögt.
monstret i tvättmaskinen.
När andraåringarna åkte förra året så fick jag ärva ett par fina grön/blå gardiner av min andraåring Tea. Dessa gardiner har hängt orörda i mitt fönster fram tills att vi fick vägglöss för några veckor sen då jag var tvungen att ta ner och tvätta dom. När vi tömde hela rummer glömde jag ta ner dom och fick därför ta ner dom i sista sekund efter att jag tvättat allt och jag var fruktansvärt trött och frustrerad över hela flytten. Därför åkte de med i samma tvätt som min vita handduk och lite andra grejer. Resultatet blev min första missfärgning någonsin och att jag la allt i en plastpåse som jag sedan glömde bort.
Höromdagen kände jag en obehaglig lukt i huset och insåg att det var påsen med de blöta gardinerna i. Jag stoppade in allt i tvättmaskinen som fanns i huset och satte igång den. En halvtimme senare börjar maskinen låta konstigt och smälla lite obehagligt. Min kära rummis Marianne påpekar då att jag inte satt på vattnet till maskinen. Hon sätter på det, men det låter fortfarande som att maskinen ska explodera, så vi stänger av den. Jag lät gardinen ligga för att jag var så arg på detta monster som aldrig vill bli ren och torr, men så idag kommer jag in i badrummet och ser att det har blivit en blå pöl på golvet; vattnet har börjat svämma över. Här tar min lilla bildserie vid.
Död åt detta gardinmonster.
bästis.
Jag har precis pratat med bästa vän och jag har saknat henne så otroligt. Wow, jag fattar inte hur hon gör, men hon fick mig att glömma allt tråkigt och bara skratta. Jag är lyckligt lottad.
turbulence.
Senaste 24 timmarna har varit extrem omtumlande, både på gott och på ont. En hemsk nyhet inom familjen som jag fortfarande inte har kunnat ta in och sen en väldigt, väldigt glad nyhet.
JAG KOM IN PÅ SIMON FRASER UNIVERSITY I VANCOUVER, KANADA!!!
Shit. Jag har hoppats så innerligt att jag skulle komma in, men jag vågade aldrig riktigt tro att det faktiskt skulle bli sant. Tyvärr fick jag inte så mycket pengar som jag hade hoppats på, men jag ska försöka överklaga och hoppas på att jag kan få lite mer. Om jag så ska råna en bank ska jag bli en elev vid Simon Fraser University hösten 2013.
Over and out.
carpe diem, hm...
Det känns som att det enda jag gör nuförtiden är att dagdrömma. Jag drömmer om hur härligt det ska bli när jag åker till Kanada i sommar, hur många varma sommarkvällar jag kommer spendera med mina nära och kära, hur underbart det kommer bli när solen och våren tittar fram på riktigt här i Flekke och dagarna då alla är ute och glädjen spirar överallt. Jag drömmer om det möjliga volontärarbetet i Argentina. Jag drömmer om att sitta i hamnen med mormor och äta glass. Jag drömmer om äta frukost under päronträdet med familjen. Jag drömmer om att få leka med min lilla prins Erik. Det finns så mycket att längta till att jag glömmer bort att njuta av nuet. Jag har insett att leva i nuet är otroligt svårt och att jag har mycket lättare att leva i det förflutna eller i framtiden.
Jag tänker på känslan som kommer infinna sig när jag har krossat alla IB exams, men problemet är att om jag fortsätter att bara dagdrömma om den känslan så kommer det inte att hända. Då kommer det sluta i besvikelse och tårar för att jag inte har förberett mig tillräckligt. Det är bara så himla svårt att ta mig samman och göra någonting vettigt, det finns alltid så många bra ursäkter till att inte plugga. Eller bra och bra, men tillräckliga för att övertyga mig själv. Jag ska göra ett försök nu.
De här bilderna är från förra våren då våren precis hade kommit och vi spelade Twister ute på bryggan. Tillfällen som detta är en sån liten och egentligen obetydlig grej, men jag kommer alltid att minnas den som ett av de finare minnen från min tid på RCN.
