För en vecka sen, eller kanske två, beställde jag och Stella våra studentmössor. Det kändes lite konstigt och faktiskt mer jobbigt än spännande, men vi gjorde det i alla fall. När jag väl höll den i handen kändes det nästan ännu fjantigare än vad det gjorde när vi beställde den. Jag vet inte varför, men det känns konstigt att tänka att jag ska ta studenten i vår. Under studentveckan förra året önskade jag så innerligt att jag kunde fått vara en del utav deras firande, som student alltså, men när jag väl stod där på mina vänners utspring kändes det inte riktigt så längre. Jag kunde inte riktigt se mig själv stå där med dom och det kändes snarare som att jag hade tagit studenten ett år tidigare när jag slutade på Kunskap och flyttade hit. Jag tror också att det känns konstigt för att det inte riktigt passar in här då vårt firande består av en väldigt neutral ceremoni.

Nu har vi i alla fall fått mössan och om jag känner mig själv rätt kommer jag nog bli mer entusiastisk ju närmare studenten vi kommer. Som en av få svenskar ska jag även ta del av den norska studenttraditionen Russ. De har röda hängselbyxor, liknande de vi har hemma för universiteten, och så gör de en massa dumma saker under tre veckor. DET ser jag däremot väldigt mycket fram emot.