Jag sitter i labbet och försöker skriva på min labbrapport, men det går väldigt trögt. Jag sitter vid ett fönster och ser ut över fjorden som är grå och ser iskall ut, samtidigt som vinden aldrig verkar tröttna. Jag har iTunes på shuffle för att jag inte vill lyssna på en massa musik som jag förknippar med den här platsen och alla andraåringar, men självklart kommer låten "Any Other World - Mika" som ett gäng andraåringar dansade modern dans till på graduation ceremony... Jag saknar dom så otroligt mycket. Det är några få personer som verkligen ligger mig varmt om hjärtat, men det är också så många som förgyllde dagen men som jag aldrig trodde skulle ha haft så stort inverkan på mig.

Ibland tänker jag på hur mycket det är jag vill göra i livet och så många platser jag vill uppleva, men jag inser bara mer och mer att jag kommer att få offra saker också. Att komma hit till RCN kommer jag aldrig att ångra, men fyfan vad jobbigt det är ibland. Mina vänner från Kunskapsgymnasiet var vackrare än någonsin igår på deras bal och jag hade så gärna velat vara en del utav det. Om några veckor kommer nästan alla mina vänner ta på sig sin studentmössa och sjunga tillsammans och livets lyckliga dagar, och jag kommer att stå bredvid. Jag vet att jag har fått tusen andra ovärdeliga upplevelser och vänner genom att vara här, men just nu känns det bara jobbigt.

Just nu vill jag bara att tiden ska vridas tillbaka till förra sommaren eller till tiden innan exams (låter knäppt jag vet) men då var mina fina vänner fortfarande här, jag kände motivation och det var sol.

Hela skolan för årets yearbook.


Foto: Matthew Enger