Då var mitt sista pass på Max slut... Det var med klump i magen jag sa hejdå till de andra och snabbt gick innan jag började gråta, jag kommer verkligen att sakna det här stället. Jag har utvecklats och lärt mig så himla mycket och lärt känna så många underbara människor. Det har funnits dagar som har varit hemska då allt har gått fel och jag bara velat därifrån, men jag aldrig ångrat att jag började jobba där. De känns som en familj och har man kommit dit en jobbig dag med dåligt humör eller varit nere finns det alltid någon solstråle som piggat upp mig.

Även fast jag hade ställt in mig på att det skulle bli jobbigt att säga hejdå och jag vet att jag bli så känslosam, men det här var värre än jag hade kunnat föreställa mig... Jag kommer sakna hela gänget och jag hoppas att jag kommer tillbaka!