Jag har äntligen fått en ny laddare till min dator, wihuuu! Trots att det har varit lite irriterande vid vissa tillfällen att inte ha tillgång till datorn så har det ändå över förväntan. Jag trodde att jag skulle bli tokig och känna mig helt handikappad, men tack vare min kära lilla iphone så har jag överlevt, men det var dock på tiden att laddaren kom.

I söndags var det dags för halvmaratonet. Jag velade mycket fram och tillbaka vad det gällde min strategi, men det slutade med att jag bestämde mig för att gå hela i rask takt tillsammans med Alma. Jag kände på mig att jag bara skulle bli besviken på mig själv om jag försökte springa och inte lyckades, så jag ville ta det säkra före det osäkra. Dock började vi att springa de första kilometrarna för att sedan gå fem, men vid första vätskedepån kände jag att det kröp i benen och jag bestämde mig för att börja jogga. Trots att benen var stela som pinnar och tunga som bly från lördagens vandring så kändes det bra. Ju längre jag sprang, desto mer bestämd blev jag på att jag fasen skulle jogga hela vägen; vilket jag också gjorde. Det slutade med 5 km gång och 16 km jogging. Fyfan vad jag var trött de sista kilometrarna, som även var de med mest lutning, men det var det värt. Jag önskar att jag hade sprungit från första början, men gjort är gjort.

Kroppen var slutkörd efter loppet och ända sen dess har min vänstra fot krampat så mycket att jag inte kunnat gå normalt. Väldigt irriterande och ont gör det, men jag hoppas att det har gått över till  morgon för annars måste jag nog gå till läkaren för att kolla upp om någonting ligger i kläm eller vad som har hänt, hm. Det var definitivt inte sista gången jag springer ett sånt här lopp, men lite mer förberedelser med träning skulle nog inte ha varit fel.

Idag har jag mest bara lullat omkring och jag vet inte riktigt vad jag har gjort, men oavsett så ska jag titta klart på ett avsnitt av the O.C nu och sen ska jag sova.

Puss & godnatt.

Här är alla som sprang halvmaran. Ledsen för liten bild, men jag har inte orginalet...