tillbaka.
Efter 26 timmar på buss, tåg och väntehallar kom jag och Alma äntligen fram till skolan. Jag hade tänkt att använda de sju timmarna från Norrköping till Oslo på skolarbete, men sen upptäckte jag att det var samma tåg som Alma åkte med från Katrineholm och hela vägen, så det blev ingenting gjort. Men vad gör det? Vi hade roligt och överlevde den långa tågresan mellan Oslo och Bergen, som sägs vara otroligt vacker men eftersom det var ett nattåg fick vi inte uppleva det... Vi väntade två timmar på Oslos centralstation och där fanns extremt många alkoholister/ uteliggare/ drogmissbrukare och det kryllade av vakter, sorgligt. Vi såg t ex en man sälja gräs till två unga tjejer bakom biljettautomaterna. Det kändes nästan lite löjligt att se med tanke på hur många vakter som gick omkring överallt, men det såg ut att vara vardagsmat för dom.
Väl framme på RCN i eftermiddags kom det en våg av lycka över mig och det kändes så himla bra att vara tillbaka. Idag är det exakt fem veckor sen jag åkte därifrån och det kändes verkligen på tiden att komma tillbaka. Den här platsen är verkligen speciell och framför allt alla underbara människor här. När vi satt och åt middag förut kom en minibuss med elever och hela matsalen blev ett enda stor kaos av människor som skrattade, skrek och kramades. Även om det inte var någon som står mig särskillt nära så smittar allas lycka och leenden, och när någon av mina bättre vänner kom så blev jag lika lyrisk som alla andra. Jag önskar att jag kunde beskriva känslan i ord, men det kan jag inte.
Kommentarer
Trackback
