Efter 13 timmars sömn vaknade jag i mitt kära hörn, i min säng, i mina favvislakan och med min karta på väggen. Jag är fortfarande lycklig som ett litet barn. Jag förstår inte riktigt varför det känns bättre att komma tillbaka nu än det gjort tidigare, men kanske för att jag vet att det är sista gången jag kommer tillbaka till RCN igen.

Som om jag inte var lycklig nog hade min rummis Melody från Singapore kommit under natten så hennes ansikte var det första jag mötte i morse när jag klev ur sängen. Sen gick vi tillsammans till brunch och träffade fler efterlängtade människor.

Nu ska jag skriva klart min uppsats om "human trafficking and sporting events" och jag känner mig tom lite sugen att sätta igång. Ciao.