Igår, dagen då Gud glömde mig.

När jag väl kom fram till mormor fick jag lite saft och bullar som plåster på såren för att jag missade första bussen och sen gick jag äntligen till frisören. När jag säger jag glatt "hej!", men hon bara tittar på mig, så jag säger "hej?" igen, lite mer frågande den här gången. Då säger hon att jag inte ska vara där idag. Jag suckar tungt och frågar varför inte? Nej, för det är inte förrän nästa vecka... Haha, jag orkar inte med mig själv ibland, herregud. Så jag fick vända om gå tillbaka till mormor, som bara skrattade åt mig när jag kom lunkandes hem igen. Sen tyckte hon så synd om mig så hon bjöd mig på grillspett med tzatsiki på Melkes krog, haha hon är för snäll!

Som om inte allt det här vore nog höll jag på att missa bussen till Norrköping i morse också, men den här gången var chaffisen snällare så han väntade när jag kom skenandes.

Nu är jag precis hemkommen från Vrinneviskogen där jag har orienterat. Jag är helt slut, på riktigt! Jag och Unni orienterade ihop och banan var ca 7,5 km lång, fågelvägen!!! 20 kontroller skulle vi fixa på två timmar. Vi sprang, jag sprang fel, och vi sprang ännu mer. Vi blev dyngsura om fötterna, vi klagade lite och sen sprang vi. Men vi klarade det och det känns så jävla skönt att det är klart!

Efter en snabb dusch ska jag nu till skolan.
CIAO