Klockan 5.30 ringde klockan i morse och en halvtimme senare satt vi i bilen för att skjutsa Axel till jobbet och sen åka in till lägenheten för att packa. Nu, 7 timmar senare, är det mesta packat och till viss del utburet i bilen och nu väntar jag och mamma på Axel, Erik och pappa som ska bära ner alla möbler. Ofrivillig work out har vi också fått idag då jag bor tre trappor upp utan hiss. Det känns väldigt konstigt och tomt att lämna den här lägenheten som har varit min i 2 år. Jag kom hit, så mycket mindre än jag är nu, med känslan av att jag är vuxen och att det här kommer att bli lätt som en plätt, vilket det verkligen inte har varit. Många kvällar har jag hatat att vara här, men ändå tyckt så mycket om det. Jag har trivts jättebra här och kommer verkligen att sakna det här stället, vi har varit med om mycket ihop - kärlek och tårar, skratt och glädje, frustration och besvikelse, förfester och efterfester, jättebra dagar och hemska dagar. Allting har ett slut och det är bara att vänja sig, jag är trots allt många erfarenheter rikare.



Nu bara det sista kvar...