Okej, det var nästan en månad sen sist jag uppdaterade... pinsamt. Jag kan alltid försöka att bättra mig, men jag kan inte lova att det kommer hända. I morgon, eller i alla fall inom snar framtid ska jag skriva ner allt som har hänt senaste tiden och visa er en massa bilder. Veckorna efter November break har varit stressiga och så galet roliga, det känns verkligen att man börjar komma varandra väldigt nära på skolan och jag gillar det!

I torsdags morse kl. 9 kröp jag ner i min egna (läs axels eftersom han har tagit min) säng och somnade på direkten efter att ha suttit 18 timmar i bil hem från RCN. Trots att min kropp fortfarande värker var det en roligt resa med lama bilspel och dåliga förlorare. Jag tror inte att jag var den ända som fick en klump i magen när vi skulle säga hejdå till varandra på skolan, redan efter några timmar började jag sakna vissa personer från skolan. Jag ville verkligen inte lämna campus, men samtidigt ville jag verkligen komma hem. Efter några timmars sömn vaknade jag av att mamma kom hem och det var dags för mig att vakna till liv och börja tagga inför Daniel Adams-Ray på Hugo. Det var ett kärt återseende när jag först träffade Jessica och Anna och sen även grabbarna. Kvällen var sjukt bra  tillsammans med alla mina underbara vänner och en grymt bra spelning, men herregud vilken känslochock jag fick när jag först såg killarna från Kunskap och sen tjejerna. Många glädjetårar föll den kvällen.

Igår morse kom jag hem och vände för att sedan åka till Omberg med familjen och mormor för att äta julbord. Det var ett otroligt mysigt ställe och väldigt, väldigt god mat - matkoman var ett faktum. Efter igår kväll har jag börjat tro på ödet då jag mötte Anton på julbordet och kvällen slutade hemma hos Mossenberg och med ett väldigt kärt återseende med Adam och delar av Kunskapsligan. En awesome kväll som slutade med att jag höll på att glida i diket efter att jag fastna i en backe med bilen. 15 försök senare gick jag och väckte pappa som yrvaket försökte komma upp och till slut lyckades.

I morse åt vi en underbar frukost och sen åkte vi till Norrköping för att hämta min favoritrummis, Katherine från Honduras! Nu ligger vi båda i min säng och tittar på "Prayers for Bobby" och dricker glögg, jag kunde inte vara mer nöjd. Det är galet hur mycket jag har saknat henne och det hade gått tre dagar sen vi sa hejdå på campus. Livet är rätt bra nu, eller livet är väldigt bra just nu.