Det har inte riktigt sjunkit in än att jag faktiskt fick det här stipendiet som jag har tänkt på varje dag sen oktober, men jag är nog i alla fall påväg att förstå. Jag säger det igen, det betyder så himla mycket att alla blev så glada igår när jag ringde och berättade för er, även fast hela gårdagskvällen är en enda stor dimma. I morse när jag vaknade hade jag fått världens gulligaste sms av Anna, haha.

"Hej tjejen, jag tror att jag har fattat grejen.
I mitt hjärta det skär, när dina vägar långt ifrån mig bär.
Kan dock inget annat än att dela din lycka, denna resa kommer ditt liv föralltid smycka.
Övertygad om att våran vänskap aldrig kommer att försvinna, du om två år den i Söderköping finna.
PUSS mitt hjärtagull - se till att du får dig ett sjudundrandes knull!!!!!

/ 4-ever anus"

Haha, jag skrattade och det föll en tår.

Nu ska jag käka frukost och försöka komma ner på jorden, eller nej förresten, jag ska nog sväva på moln ett tag till!